Inlägg från januari 2011

Gästblogg: Från Arielle

2011-01-26 - 8 Kommentarer

Jag har funnit ett paradis, jag vet, det finns flera men jag har hittat ett. Det heter Great Andoh och ligger i Ghana.

Bildmässigt kan vi inte tala om någon överensstämmighet. Där finns inga gröna kullar där vita lammungar skuttar omkring, inga vackra, doftande blommor, inga skönsjungade fåglar. Nej, där finns något annat, något mer påtagligt, något mer verkligt och framförallt något alltigenom mer närvarande. En livsnerv som håller ihop alltet. Den nerven heter kärlek.

Great Andoh är omgärdat av murar som alla hus i Ghana. Innanför murarna finns en stor lek och sandplan. Där spelas det fotboll, leks, dansas, jagas, springs och busas. Det finns två små hus i ena hörnet av gården. Det lite större huvudhuset består av fem rum och där bor ca 52 barn med några vuxna. Resterande barn och vuxna sover i det lilla huset med bara ett rum. Utmed murarna har man egenhändigt snickrat alla klassrum vilka fått sitt godkännande av myndigheterna.

70 barn från 2-16 sjunger ”We are the world” i husets vardagsrum. Det är lördagmorgon och ingen skola. Det är vårt första möte med barnen. Redan långt ute på gården hörs barnarösterna ut. De sjunger efter en låt på bandspelaren och vet inte om några besökare. Det är barn överallt, högt och lågt. Småttingar dansar och sjunger, sjunger och dansar. Några ligger eller sitter i sofforna andra balanserar på soffkanten, några hänger på en ställning, andra klänger och de är precis överallt och ALLA, ALLA SJUNGER. Sjunger så hjärtat vill brista. Sången fyller rummet, rymden och hela universum.

”We are the world” och tusen småttingar kastar sig över oss när vi kommer in. Små händer tar i en, armar runt en, små ansikten tätt intill, nära, nära, en blyg liten hand, kramar, beröring och mer beröring. Mitt hjärta gjorde den största jordflippen hittills. Mina ögon blev alltigenom spegelblanka. Detta var Great Andohs barn. Själsligt lemlästade och sargade barn. En gång övergivna, utkastade, misshandlade och trampade på. DETTA VAR DE.

Varifrån kom kraften, styrkan, glädjen? Jo,dessa små underverk, dessa små blommor har någon uppmärksammat. Någon har tagit sig an dessa små. Någon har med egen kraft och viljestyrka vattnat dessa blommor och givit dem den omsorg de behövt och behöver. Någon har offrat och gett av sig själv.

Någon, är Emelie Kanter och Jacques Manner. TVÅ ELDSJÄLAR. De har fått Great Andohs blommor att blomma.

När jag tidigt på sommaren pratade med Emelie och Ulrika förstod jag att kreativt skapande var lite eftersatt. Något kunde jag säkert göra för att råda bot på det.  Mitt bagage bestod mest av allehanda målarmaterial, pigmentfärg, penslar, pärlor, fjädrar, flirtkulor mm allt för att låta fantasin få flyga högt och långt. I efterhand ångrar jag de 31 kg engelsk böcker jag släpat med och som kom till liten användning.

Kände att nu var det kreativa det viktigaste. Målade med alla i alla klasser. En eftermiddag när klass 4 har Creative Art och vi målar med pastell kritor ser jag hur färgerna blir ovanligt smetiga och lilla Mary visar sina fingrar. Allt är smetig färg. Pastellkritorna smälte i värmen. (Det är 42 grader varmt i klassrummet). Jag får ett skrattanfall och hela klassen förstår att det ska inte vara så här och börjar också skratta hejdlöst. Vi fortsatte måla med det som gick och bara skrattade och skrattade.

Hade också tagit med mig 20 m vitt bomullstyg som jag gjorde 7 målardukar av på plats. Gjorde egen akrylfärg (fusk men i alla fall) man tar tapetklister, trälim och färgpigment och blandar det till en tjock smetig akryl liknande konsistens i ett tjugotal färgnyanser. Barnen var i spänd förväntan. Hade delat in dem i olika grupper och det var meningen att varje grupp skulle få jobba ifred med sin duk. Men se, det är väldigt svårt. När man aldrig fått hålla i en pensel, aldrig fått känna på tjock färg , aldrig sett vad ens rörelser med penseln på duken kan göra. Då blir det  eufori och magi. Och så klart alla vill och alla vill nu och samtidigt för nu är nu och sen är sen.

Det blev lite svårt att hålla grupperna ifred för på något sätt var det hela tiden så att något litet barn smög in här eller slank in där. Vi målade på golvet och jag såg hur barn som inte tillhörde gruppen som just då målade ändå på något sätt fick tag i någon pensel, hur de smygandes doppade penseln i någon läcker färg och mellan benen på målargruppen, var nöjda med om de bara kunde få klutta lite färg på duken. BARA LITE, trots att de själva senare skulle få måla. Inga grupper ville självmant sluta måla(det var ju så roligt, så roligt). Jag var tvungen att stoppa arbetet innan dukarna förvandlades till gråbrungröna sörjor. Här var skapandets glädje det primära, resultatet det sekundära men jag ville ändå bevara deras glädje på dukarna och sätta upp dem på väggarna.

Det finns hundratals mer episoder att berätta om allt mellan himmel och jord men någonstans måste jag avsluta. Kanske jag senare vid tillfället skriver om pärlverkstan som från början var tänkt för tjejerna men där killarna smög in skapade lika mycket som flickorna.

När jag tänker på Great Andoh är det är kanske inte så mycket bilderna i huvudet som talar till mig som alla de varma känslorna i hjärtat, av allt jag fått från alla.

Tala om JORDFLIPP OCH SPEGELBLANKA ÖGON.

Här är en bild på finaste Arielle som Jaqcues, jag och barnen är så glada för!!! Kram Emelie

Kolla in vår Facebooksida »

Gott Nytt År!

2011-01-03 - 13 Kommentarer

Gott Nytt År alla vänner och engagerade!

Nu har jag kommit hem från mina underbara barn och Ghana. Som alltid har det varit intensivt, härligt, svettigt, roligt och mycket jobb.


Traditionell dans på schemat, och barnen vill att jag ska vara med och dansa …

Innan jag berättar lite om mina månader så vill jag bara att ni ska veta hur stolt jag är över min familj! De jobbar och sliter varje dag för att föra Great Andoh framåt. Tänk att min syster Ulrika tog tjänstledigt för att vara med och stötta oss – går inte att beskriva hur mycket det betyder.

Och Ulrika har fått vara med om en hel del ska ni veta….Mest bra saker men hon har också fått stå ut med en hel del och hålla masken i de konstigaste kulturkrockar…. Hon har varit nere flera gånger och dom veckorna har vi fått så mycket gjort. Surdegssaker som jag dragit på…men viktiga…som kontakter med myndigheter och all planering inför markköp och bygge. Vi hade en sjukt intensiv sista vecka innan jag åkte hem, med möten med fem olika byggbolag, myndigheterna på högsta nivå, en viktig hövding (!), advokaten mfl. Att Ullis höll ihop mötena gjorde all skillnad.

Och Pappa som har tusen idéer för att stötta och få ihop pengar, han har bla fixat ett speciellt ‘Emelie i Ghana öl’. Fantastiska Cecilia på C2Design har formgett den fina flaskan. Kan köpas på ICA Effkå och är både fin OCH god!).

Pappa kom ner tillsammans med byggJohan och totalt överraskade oss i Ghana för han ville vara ett stöd under vår tuffa sista vecka http://www.greatandoh.com/intensiv-vecka. Och min mamma som får höra mig prata och gråta och oroas och skratta om Ghana och barnen varje dag och som alltid ger råd, ordnar fixar och curlar för mig :-) Hon hade fyllt pappas resväskor med allt ifrån badbollar, kläder, galgar (!) till tomtebloss som hon tyckte att alla barnen skulle ha på julafton. Och systrarna Therese och Elenore som jag bollar de mesta med de och de ger mig kloka råd och hjälper mig med allt möjligt.

SÅ igen STOLT O LYCKLIG är jag över min fantastiska familj som bara ger o ger och stöttar.

För första gången har vi den här perioden haft några svenska volontärer hos oss.


Arielle, som jag berättade om tidigare (http://www.greatandoh.com/vi-ha-det-sa-harligt) Vilken tur vi har att hon hittade oss! Vilken kvinna! Hon ger och ger. Hon hade creative art med barnen, hade halva Panduro hobby med sig ner, färg, piprensare, flörtkulor, böcker, pärlor, instrument, papper, tyger och barnen älskade det! Håll tummarna att hon kommer tillbaka !!

Barnen kom springande varje dag ’Emelie Emelie, look at this, look at this, I made it, I made it myself!’ Att Arielle spred så mycket värme med barnen gör mig till den lyckligaste i världen.

Och fina Jenny som ger så mycket glädje till barnen och som är så enkel och glad att ha omkring sig. Sjunger och gör roliga klapplekar med barnen ;) Jenny kommer vara kvar i Ghana och komma till oss på helgerna och leka med barnen.

Pappa låg inte på latsidan under sitt korta besök direkt. Trots alla möten vi hade inbokade och med facit i handen så kan vi säga check på allt, Ulrika :-) ) så fick pappa för sig att måla om hela vardagsrummet, tvätta alla fönster, klä om våra möbler (!), fixade så vi kunde se på TV för första gången på länge. Och köpte vacker en matta. Allt detta gjorde pappa på 1 dag!

Johan the big constructor var med från byggbolaget BRA Bygg och var en otrolig stöttepelare under hela veckan. I alla möten, han visste precis vad som skulle frågas och hade stenkoll på konstruktioner, material och annat som vi inte har en aning om. Johan har erfarenhet från att bo och arbeta i Afrika sen tidigare och det märktes och kändes väldigt tryggt. En ovärderlig hjälp som vi hoppas få mer av ..:-) När pappa drog igång i vardagsrummet åkte Johan till marknaden och köpte trä. Han byggde 10 bokhyllor som nu heter ’Johan-bokhyllor’. Ett otroligt jobb i 40 graders värme!

Nästa stora mål…
Mitt första mål var ju att barnen skulle blir friska och sen att de skulle få gå i skolan. Dessa har vi uppnått. Mitt och vårt nästa STORA mål är att köpa mark och bygga vårt eget hem och skola. Tack vare många sponsorer och att fantastiska Lesley Cosmetics vågade satsa på mig och oss så har vi vågat gå vidare med dessa planer http://www.greatandoh.com/darfor-ar-jag-sa-glad. Vilken dröm att slippa den ständiga oron att bli vräkta eller att myndigheterna ska komma och stänga ner. Veckan i oktober när myndigheterna hotade med att stänga ner barnhemmet och vi trodde att vi skulle få åka och gömma undan barnen är den värsta i mitt liv…aldrig har jag varit så arg heller! Att bara tänka tanken att alla våra finaste barnkompisar som nu äntligen hittat trygghet och familj i livet igen skulle ut på gatan…igen!…Det är en lång och komplicerad historia, ni kan läsa lite mer om den här (http://www.greatandoh.com/det-som-inte-fick-handa) och bakgrunden till myndigheternas knäppa agerande här (http://www.greatandoh.com/tre-barn-i-en-grop)

Oj oj oj vad det har tagit tid att hitta mark som har en registrerad ägare. Och som alltså säljs av någon som faktiskt äger marken…Här är uppånerpåvända världen! Vi har fått lära oss den tuffa vägen och den mina vänner har tagit mycket energi och tid. Här har vi haft fin hjälp av den svenske konsuln i Ghana.

Vi har nu med hjälp av vår fantastiska vän Kojo  http://www.greatandoh.com/manga-hjaltar lärt känna många bra ghaneser som vill hjälpa oss. En hjälper oss med markfrågan nu. Och vi har hittat ett fantastiskt ställe!! Underbar utsikt i ett område som kändes tryggt, hela kroppen sa bara JA!JA!JA! när vi kom till tomten. Så nu håller våra vänner på med alla kontroller som måste göras. Håll tummarna att det går vägen! Via en annan svensk-ghanesisk vän, Sam, har vi fått viktiga kontakter med lokala ’makthavare’/hövdingar som kommer underlätta vårt arbete massor.

Efter alla våra möten har vi lärt oss att det inte “bara” är att bygga några hus. Ghana som land har en positiv utveckling och med det kommer också de krav som vi har här i västvärlden. Kortfattat så innebär det att när vi trodde att X-kr skulle räcka långt så vet vi nu att vi behöver väldigt mycket mer resurser för att förverkliga vår dröm. Men vi får bygga i etapper, allt efter vi får finansiering. Allra viktigast är skolan, att barnen kan fortsätta gå i skolan utan avbrott. Boende får vi hitta en plan b för så länge eftersom vårt kontrakt löper ut i november 2011.
Men vi kommer jobba intensivt för att få ihop de pengar och den kunskap som krävs.



Barnen älskar sin skola! Tjatar dom riktigt mycket så håller vi ibland lexioner på helgen också…; ) Vi har en ny rektor som är klok och proffsig. Barnen går nu i klasser och har en klassföreståndare som ansvarar för att följa upp barnens utveckling.

En annan sak vi lärt oss från möten med vårt nätverk i Ghana är att bygga i bra material. Hållbart och så underhållsfritt som möjligt. Detta minskar underhållskostnaderna och minskar problemen. En självklarhet för oss här hemma kanske men inte i Ghana. Detta påverkar också kostnadsbilden. Vad jag försöker säga här är väl att min oro för finansieringen har växt. Jag och familjen kunde inte tro när detta drog igång att det skulle bli en så stor finansiering. Vi kommer under januari få in offerter från fem byggföretag och då vet vi mer exakt vad kalkylen kommer hamna på. Men som sagt, vi får ta det i etapper…

Hoppas ni alla hade en fin jul! Jag höll på att få fira den på en flygplats…men landade hemma i ett kallt och snöigt Göteborg på julafton. Julafton är stor fest på Great Andoh med kyckling och plastgran och massor av musik och paket! Pappa hade fått med sig så mycket fint ner, bla jättefina kläder från ett företag – så dom delades ut då. Och musikinstrument och fler pingisbollar (vi fick bollar, racket och nät av en klubb i Göteborg!) och bandybollar! Mamma hade skickat med tomtebloss och alla barnen hade tänt var sitt sent på kvällen…


Stefan hade med sig bandyklubbor ner och dom gjorde stor succee…också bland lärarna ha

En kväll satt jag med några av mina äldre tjejer och pratade om julen och traditioner. Hur man firar i Ghana och vi i Sverige. Mary frågar: hur åker jultomten runt? Jo säger jag, han har n släde med två renar som han åker runt med till alla fina barn i världen. TOTAL TYSTNAD. ‘But madam is he awake aaaalllll night then??’ Yes, yes he is a hard working man.’ Total tystnad igen. ‘Hmmm, but madam does he have food and water with him then, otherwise he will be very very hungry’ Gullungar! Inombords håller jag på att spricka av skratt men måste hålla mig gravallvarlig och ta alla de här fantastiska frågorna om Father Christmas på allvar.

Härliga, bästa alla vänner och engagerade!

TACK för ett fantastiskt år! Tack för ert stöd och för er pepping! Alla som hör av sig och fixar och ger kontakter och kunskap och stöttar med pengar – utan er vore Jaqcues, jag och barnen kvar på jordgolvet med det smutsiga vattnet och utan det hopp om framtiden som skolan och att vara frisk ger! Inför året som kommer kommer jag behöva massa med fortsatt pepp och engagemang:) Det blir nog det tuffaste året hittills. Att bygga i Ghana med allt vad det innebär…

Jag kommer jobba här hemma de första månaderna med att försöka säkra finansiering, träffa sponsorer – gamla men förhoppningvis också nya ; ) Vi har också några ev samarbetsavtal med företag på gång. Att säkra markköpet och få in pengar till bygget är absolut prioritet nu.

Vi letar också kunskap, fokus just nu är en reklambyrå som kan hjälpa oss att bli tydliga med vad vi vill göra och sätta ord och bild på. Har ni idéer tankar kontakter? Hör gärna av er!

Stor kram Emelie


Ps. Till er som mailat mig under hösten men inte fått svar ännu…Jag ligger rejält efter i mailen…Läser bara mail mycket sporadiskt i Ghana. Och blev försenad hem, fastnade i flygkaoset och hemma först på julafton, sen halsfluss…och nu mammas och pappas julklapp: två veckors semester i Spanien! Så låt oss höras i mitten av januari alla som vill!

Ps igen
Tack till Stefan Rahm som har tagit så fina kort, kommer lägga upp fler på bloggen www.greatandoh.com Stefan gjorde succé i fotbollslaget!

Kolla in vår Facebooksida »