Inlägg från mars 2011

Medasi, medasi, medasi….

2011-03-15 - 20 Kommentarer

Så säger man tack i Ghana. Jag vill tacka Emelie, Ghana och alla på Great Andoh för en otrolig resa. Jag åkte ned till Ghana för att filma livet på Great Andoh, försöka förmedla vad som händer där nere och kunna visa upp för omvärlden. Jag och Emelie är gamla bekanta från Göteborg och jag har följt hennes resa genom gemensamma vänner och bloggen. Att få åka ned och filma var en önskan som väcktes i oktober när min dåvarande klass DM10STO från Hyper Island skänkte 28 000 kr till barnhemmet. Under februari lyckades vi planera, bestämma och boka. Allt gick otroligt fort, och plötsligt kom dagen för avresa. Jag var otroligt pirrig inför avfärden såklart och beredd på ett äventyr, men hade aldrig kunnat föreställa mig vilken resa jag skulle påbörja. Det vore klyschigt om jag skriver att jag känner mig som en ny människa, men livet är ju klyschigt när vi är som lyckligast. Jag känner mig som en ny människa;)Hela mitt inre har liksom fyllts på med så otroligt mycket kärlek och respekt. Kärlek till alla fantastiska människor på Great Andoh, dessa fantastiska barn som inte har samma förutsättningar som vi i Sverige. Som blivit illa behandlade, som sovit bland soporna i en gränd, som bott hos en avlägsen släkting och blivit behandlade som slavar. Tänk att dom får känna sig som individer, en självklarhet tycker vi, något som känns som ett mirakel för dom och Emelie är som sänd  från gud. För Emelie ser varje barn på sitt barnhem, hon får dom att blomma precis som barn skall. Det är inte så lätt när man fått höra ingenting eller att man inte är något värt, men sakta sakta har dessa barn fått tillbaka sin självrespekt. Och det är sådana otroliga barn, var och en med sin utstrålning, så otroligt ambitiösa, ödmjuka, glada, nyfikna, hjälpsamma, intresserade och tacksamma. Barn som aldrig haft en egen framtid vågar nu drömma och tänka på framtiden, det kan man inte göra utan trygghet och det är vad Great Andoh är, en familj, ett hem, deras trygghet.

Jag är så otroligt angelägen om att Great Andoh kan fortsätta växa och att barnens trygghet består. Jag hoppas att den film vi har spelat in under veckan skall kunna bidra en liten del till detta. Jag hoppas, hoppas att jag kan fånga den värme som genomsyrar barnhemmet, jag vill att ni skall se! Nästan känna dofterna, höra ljuden, se intensiteten i 18-åriga Emanuelle Ankus ögon, ta på stämningen i klassrummen, ryckas med, skratta, gråta och känna. Bli lika angelägna som jag är nu. Emelie hyr marken som barnhemmet ligger på och målet är att bygga ett hus på en egen mark. För att göra detta behöver hon finansiering. Emelie sa till mig en kväll att det finns ingenstans i världen där hon är så lycklig som i Ghana. Jag förstår varför, det är en sådan otrolig värme. “You are invited” säger barnen och sträcker fram sin kvällsmat. I Ghana delar man med sig. Man bjuder på sig själv och det lilla man äger. Jag gav Doccas ett paket tuggummin, genast började hon dela ut till sin kamrater, på två sekunder var hela paketet slut men lilla Doccas tänkte inte på det. Haha dagen efter hade hon tuggummi bakom örat, hade nog råkat somna med det i munnen.

Och dansen. Barnen dansar så otroligt häftigt! Dom har sådan känsla och de allra minsta rör sig otroligt. Jag fick höra att jag dansar som en kines som slår på en ristrumma haha. Stämmer nog. Jag kommer aldrig glömma när vi sitter i det stora rummet en sen eftermiddag, trötta efter Afrikas sol och dagens alla upptåg. Frank, en av lärarna, sitter och spelar musik. Han spelar Akon, Beyoncé och andra toner som passar i Afrika. Barnen dansar lite förstrött, omtänksamma Frank sätter då på en lugn Lisa Nilsson låt. Emelie står och dansar och de svenska orden fyller rummet, känslan av att vara så långt hemifrån men ändå känna sig så hemma. Det var ett så kallat “Moment”, när man översköljs av att den här stunden just nu är så himla fin och det finns inte någonstans i världen där jag hellre skulle vilja vara. Det finns gott om moments på Great Andoh.

Inför min resa var mamma min lite orolig. Är det säkert nere i Ghana? Tänk om du blir sjuk, vad gör du då? Fungerar din telefon där nere? Många frågor, det slutade med att hon ringde UD och pratade lite haha. Då blev hon lugnare. Min kära mamma oroar sig som en mamma bör. Men min mamma behöver inte oroa sig för varken min eller min brors framtid. Vi bor i Sverige och utbildning är inte få förunnat. Hon vet att vi kommer kunna göra det vi vill, bli vad vi vill och leva som vi vill bara vi jobbar hårt, för så privilegierad är vi. Det är fantastiskt! Emelie har 70 barn vars framtid hon oroar sig för. Att fortsätta i skolan efter nionde klass kostar pengar. Och flera barns skolgång skall betalas så att dom kan läsa vidare och uppnå dessa frön till drömmar som har börjat växa. Jag får lite ont i magen när jag tänker på det. Tänk om det inte går vägen, tänk om Emelie inte lyckas bygga ett nytt Great Andoh på en mark som hon äger. Tänk om finansiering tar slut, om barnen måste börja jobba för att försörja barnhemmet. Vi stod i buskarna idag, på den väg som en dag förhoppningsvis skall leda till den nya Great Andoh. Vi stod där och tittade oss omkring, försökte föreställa oss hur det skulle kunna se ut. Men det låg någonting i luften, jo någonstans vet jag att det kommer bli av. Vi måste bara hjälpas åt.

Nu sitter jag på flyget någonstans över Algeriet. Jag föreställer mig hur det kommer kännas att landa i Sverige men slår ganska fort bort tanken. Tror jag stannar i Afrika en stund till. Jag har inte tvättat håret på tre dagar, än hellre borstat det. Mina shorts är smutsiga från sand och lek. Denna eftermiddag får jag inte busa med barnen, kramas med de små eller promenera till Oska med Freddo eller Frank. Ikväll är det bara jag och hundratals minnen flera tusen meter högt upp i luften. Ghana, Accra, Kasoa, Great Andoh. Jag längtar tills nästa gång jag får komma på besök, för så känns det, att detta var början på en resa med Great Andoh. Medasi för det, tusen gånger medasi.

Loetta vill bli sångerska när hon blir stor!

Så fina i sina skoluniformer!

Emanuella tycker om att dansa! Så fort det spelas musik skakar hon på dom små knäna.

Kolla in vår Facebooksida »

Nu reser jag….

2011-03-06 - 7 Kommentarer

(lite krångel med bilder, publiceras när emelie redan åkt av syster elenore)

Nu håller jag på att packar för fullt. Ska resa till mitt andra hem, men bara i 3 veckor den här gången. Ska bli skönt att slippa kalla kalla Sverige ett lite tag. Som vanligt är det späckat schema när jag kommer ner men ska planera bra så jag får mycket tid med barnen, jag läääängtar!!!

De två senaste månaderna här hemma har varit intensiva och vi har fått gjort mycket. Det är massor av saker, smått och stort…mest av allt möten med alla coola fantatstiska personer som på olika sätt är eller vill vara med och stötta vårt arbete.

Min kära pappa Leon jobbar 100% med mig och utan honom som varje dag pushar och kommer med nya ideér/lösningar på prblem som uppstår…så vet jag inte om jag hade orkat alla dagar…det hade iaf inte varit lika roligt ; )  Det är en spännade upplevelse att jobba så nära sina föräldrar/familj på “äldre dar” kan jag säga…man lär känna varandra på nya sätt, jag vet att jag är jobbig som tusan ibland men mamma, pappa, therese, ulrika och elenore – TACK för att ni tror på mig och stöttar så grymt!!

Ni vet ju vad min dröm är: att bygga ett nytt hem och skola för barnen! Och att Lesley/Mary Kays grundplåt gjorde att vi nu gått från att drömma till att planera….Vi har haft många möten med människor med stora hjärtan och kloka tankar som på olika sätt vill vara med och hjälpa. NI vet vilka ni är och hur mycket all er tid och engagemang betyder. Vi har fått en annan storsponsor till bygget också.  R och N kommer vara med och finansiera och komme r också hjälpa till att planera någon typ av event för att samla in mer pengar till bygget….skriver mer om detta under våren…

Världens stoltaste och finaste killar och tjejer i sina skoluniformer!

En stor sten som har fallit från mitt bröst var när byggbolaget BRA BYGG  bestämde sig för att de vill vara med och förverkliga vår dröm.Deras kunskap under processen är ovärdelig för oss. Och Jacob som peppat och var den som fick till att vi möttes första gången.

Till våren när jag kommer hem så kanske jag ska få ett kontor också, ett EGET kontor…idag har jag ju kontoret på fickan och det funkar det också…men så skönt det vore att kunna ha en plats dit jag kunde åka och sätta mig…mer som ett vanligt jobb…nu blir det som att jag alltid jobbar…tror det vore skönt…Det är Maja (Livsanda, http://www.livsanda.se/livsanda-hjalper-barnhem-i-ghana). Dom har varit med och stöttat länge, och Maja – så otroligt härlig människa!!! Jag går alltid från våra möten med så mycket ny energi…och nu har Maja erbjudit mig ett rum i deras nya lokal…det känns väldigt stort, och väldigt rätt.

Vi kommer få besök av Backegårdskolan kommande veckor, dom gör en uppföljningsresa från sin resa förra året. Det är fyra lärare som kommer ner och jag hoppas att vi ska få ett fint utbyte utav varandra! Backegårdsskolan har gjort ett otroligt fint arbete på skolan och med andra aktiviteter för att samla in pengar för att Jaqcues och några av lärarna ska kunna komma hit till Sverige. Då ska dom besöka Backegårdsskolan, utbyta erfararenheter, se hur vi jobbar i den svenska skolan etc…Tyvärr har det varit massor med trassel, ingen av lärarna hade ju pass och två av de yngre ledarna saknade också ‘personbevis’…de är ju själva uppvuxna på gatan…men jag hoppas att det ska lösa sig! Känns så otroligt vitkigt för mig att de kommer hit, tror det kommer öka vår förståelse för varandra. Så håll tummarna för att det löser sig med passet och de kommer redan i vår, annars blir det till hösten!

Ja, nu är det dax att göra slutpackningen…eller rättare sagt…hjälpa mamma att stänga väskorna…’mina’ barn skulle bara veta hur bortskämd jag blev här hemma…ha ha. Och väskorna är fullpackade!  Som vanligt har vi fått massor av kläder från våra månadssponsor Cassels Modehus, och sen fick vi massor av fina barnkläder från Kappahl!

Vi hörs snart alla!!!

stor kram emelie

Kolla in vår Facebooksida »