Inlägg från juli 2011

Massa kul med goaste barnen!

2011-07-20 - 2 Kommentarer

Visst var det mycket tid och tankar på markköpet under mitt korta besök i juni…men oj oj oj så mycket mer som vi gjort! Inte så konstigt när dagarna börjar med 10 små fötter som smyger runt i rummet redan kl halv fem…; )  och slutar med samma små händer i, på, under mina sen kväll…

Vi hade en heldag med charader…så sjukt roligt! Och barnen så goa…supernervösa och lite blyga..men efter ett tag så var det som bortblåst…bara skratt! Sen har vi spelat massor av väldigt seriösa fotbollsmatcher mellan tjejer och killar ;) ), startat ett ”mentor” system, köpt 3 datorer och byggt datorbänkar och annat fix som att springa och tömma avloppet för det är översvämmat.


Man tänker Ghana, Afrika och sol. Eller hur?? Nä nä nä, var nere i tre veckor och såg aldrig solen…☺ Skönt för att då är inte värmen så hög men samtidigt jättejobbigt. Regn och blåst konstant i tre veckor, konsekvenserna blir översvämningar på skolan, takläckor, tak som flyger av för det blåser sååååå kraftigt, barnen blir mer sjuka för att det är så kallt. Myggorna frodas och risken för malaria ökar.

När jag ser den här bilden så blir jag helt varm. Så underbara leenden!! Att en fin klänning (is it for me??) kan göra att man känner sig så speciell. TACK Rebel!

Tacka Gud för att vi byggt ute köket när ovädret kom. Det  är så fint och nu slipper Sister Ama och Ekua stå i ösregn ute och laga mat till 80 personer

Ett krav från skolmyndigheten är att lärarna måste ha uniformer på sig. Sjuuukt nöjda med resultatet. De ser så professionella ut. Och helt ärlig känns de som de presterar lite bättre för de känner sig bättre (((( .

En av våra äldre killar Samuel har alltid hållt låg profil men börjar ta mer och mer plats. Kvällen innan jag åkte så hade vi fest med våra nya högtalere. Vi hade lite olika kategorier, kulturdans, hip hop, och crazy dance. OJOJOJ ni skulle sett Sami. Han kommer ut och ser såå ball ut, byxorna högt högt upp, slips, tröja…vet inte vad han hittat allt…!! Så rolig, och alla får en chock. Det är en helt ny Sami vi ser…eller rättare sagt det är nu vi får se den riktigt Sami…….

Sami spexar

Jacques ordnade Games i 2 dagar. Kunde inte vara med lördagen men ojojoj vad kul de hade haft, massor av tävlingar.

Franska är obligatoriskt som ämne i Ghana och vi har en riktigt charmörs som undervisar. Han heter John Paul och bidrar med många skratt och ger väldigt mycket av sig själv till barnen. Han är också utbildad Takwando lärare och det är väldigt populärt!

Som alltid så går tiden så oootroligt fort i Ghana. Nu håller jag tummarna att barnen lär sig datorn och att uppkopplingen ska funka iallafall en liten stund då och då…så att vi kan börja maila, det hade varit häftigt.

massa kram, hörs snart!

emelie

Kolla in vår Facebooksida »

Obeskrivlig känsla

2011-07-13 - 10 Kommentarer

Ok, blunda och känn in känslan…

Du springer ett maratonlopp, du är helt slut, du behöver dricka för att orka slutföra men varje gång du kommer fram till vattenstationen så är vattnet slut, du tänker att nästa gång - då, om jag bara orkar lite till…och sen, som om det vore helt plötsligt – så är du FRAMME, massor att dricka…men framförallt – jag, vi klarade det!!! Kanske löjlig liknelse…men vill att ni ska förstå den sjuuukt sköna glada helt pirriga känslan som jag kände när det äntligen ÄNTLIGEN blev klart och jag skrev under för köp av mark…för vår dröm: ett eget hem till barnen! Och en skola!

En obeskrivlig känsla när man jobbat så hårt, så länge.

Som ni förstår så var det drama tills sekunden innan jag skrev på. Det är något med där här landet och drama ;) Man älskar de ha ha….
Planen var att skriva på kontakten torsdagen. På tisdagen fick jag kontrakten från säljarens advokat med de sista ändringarna (dop var så trötta på oss…vi har säkert hunnit med närmare 15 vändor med ändringar på kontrakten…) Kontrakten i handen, yes nu kör vi! Men som alltid så är det något. Kände (fast motvilligt…) att jag nog skulle kontakta en av hövdingarna som vi förhandlat med och göra en sista dubbelkoll.  Träffade honom, och självklart var allt inte OK….

Nya frågor till säljaren, nya ändringar i kontraktet….en del av mig ville bara glömma att jag åkte dit och köra på ändå… men var tvugen att få klart de här frågeställningarna så att vi kunde känna oss 100 procent att vi har gjort allt… Säljaren skulle resa på torsdag eftermiddag så hade bara 2 dagar på oss att få klarhet… Och säljaren hade varit tydlig med att blev det inte av nu så får vi gå vidare (vi har förhanldat i snart ett år….)Visst älskar man tidpress?? Man jobbar bäst då ;)

Vi redde ut allt. Och när jag sitter i bilen på väg till säljarens kontor så var jag så nervös att jag inte visste vad jag skulle ta mig till, 10000 saker i mitt huvud, är det sant, kommer de verkligen funka den här gången… näää emelie nej det kommer det kanske inte men du måste vara stark, det är inte hela världen om det inte går den här gången (heller), det kommer fler chanser.… men kommer jag orka ladda om igen? Vad kommer alla ni, alla mina fantastiska sponsorer tänka, vad kommer Lesley/Mary Kay som trodde på min dröm och gav mig grundplåten, vad kommer dom tänka om det inte går, om vi aldrig får köpt någon mark, tappar jag deras förtroende?, som att jag sviker dom? Pendlade varje milliesekund hur de skulle gå.

Coola Emaneulla, det är henne det handlar om! Min drivkraft. Att hon ska få behålla sin lust att leka, att lära, sin tro på att allt är möjligt. För det krävs inte så mycket egentligen – trygghet och kärlek och att vara frisk och att skratta! Det kan vi väl fixa?

All denna tid och energi…vill jag ju hellre lägga på barnen…men påminner mig hela tiden om att det är för deras skull. Minns den hemska hemska gången när polisen kom och skulle vräka oss från barnhemmet…barnens blickar…alla nätter med oro, mardrömmar, som följde…kan vi stanna här? Emelie, are we safe here? Do we have to leave?

Mötte vår advokat utanför. Han gav mig ett glas kallt vatten och sa, sätt dig ner Emelie, så här nära har vi aldrig varit.  Det var då jag kände det, det här kommer gå vägen…!!!!
Familjen satt vi tel och väntade på ett samtal. Var det en glad eller slagen tjej som skulle ringa…. ????

Överlycklig, stolt, tårar, skrattandes, lyriskt överväldigad ringde jag hem!
Är så otroligt stolt över min familj och Jacques att vi har hållt ut, det har varit så många motgångar och att varje gång ta nya tag och och göra om ALLT igen är inte lätt psykiskt. Så det känns verkligen som en stor seger ☺


Marken är vacker, mycket grönare än där vi är idag, tänker lite på italien (men syster E såg inte riktigt likheten…), gröna kullar som man ser på håll…

Och det är ett bra område, det är ett företag som heter blueroselimited.com som bygger för den Ghaneska medelklassen. Husen som håller påatt byggas nu är superfina och det är en härlig känsla i området.
Det ligger ca 15 minuter med bil från där vi är idag, Kasoa. De bygger upp lite av en ny stad. Det kommer att lekplats, klinik, dans, kyrka, marknad och lite av allt möjligt i området. Min magkänsla har från första stund varit att det här är rätt ställe.

Parallellt så har vi arbetet med att ta fram offereter för bygget, och tillsammans med B.R.A bygg (byggföretag i Göteborg) jobbar vi nu för att sätta igång byggprocessen!

Så nu står dryga  5000 kvadratmeter och väntar på att få bli ett hem, en trygghet, en framtid för all mina finaste finaste barnkompisar.

Och nu, för att göra verklighet av drömmen…så behövs ni mer någonsin…

Vi hörs snart igen, stor kram världens lyckligaste emelie

Kolla in vår Facebooksida »