Inlägg från februari 2014

…..

2014-02-21 - Lämna en kommentar

Hur berättar man för ett barn att de har mist sin pappa. Den sista i deras biologiska familj inte finns längre..

Det är riktigt tungt och man önskar så att man kunde ta smärtan. När man ser i ögonen att hoppet släcks och att tankarna snurrar runt runt runt.. Att smärtan blir för tung för att bära, benen viker sig och sen blir det tomt.

Det är i sådan här stunder som jag påminns hur viktigt det är att vi finns. Att hålla handen, motivera och få barnen att veta att vad som än händer så finns vi kvar och att vi gör allt för att ni ska få verktygen att förändra er framtid

Livet är verkligen en bergodalbana. Man får bara försöka hålla fast sig så hårt man kan.

 

IMG_5415

Kolla in vår Facebooksida »

Hetta,lek,skola och Ambassadören

2014-02-18 - 6 Kommentarer

Hej!

Här kommer ett liten uppdatering vad som har hänt den här veckan

Det har varit otroligt varmt vissa dagar så man knappt har orkat röra sig J

Det är skönt att se att skolan flyter på. De nya lärarna som Jacques har anställt har gett ett riktigt bra intryck. Barnen tycker om dem och de är kunniga!

Lisa har också kommit igång med aktiviteterna med tjejerna efter skolan. Det är såå bra att det är igång och rör sig. De gör allt från lekar till att det har fotbollsträning 2 gånger i veckan. De har aktiviteter 5 dagar i veckan men om barnen skulle få bestämma skulle det vara 7 dagar!

Photo 2014-02-07 14 40 47Jag var och hälsade på mina killar och Angela på deras Boarding school.

Längtar ihjäl mig efter barnen ibland så det gör ont. Så lyckan att få krama om dem och att se att dem mår bra och gör bra ifrån sig i skolan är PRICELESS

Vad som är ännu bättre är att i början av mars kommer dem hem för ”midterm” i hela 2 veckor. Kommer bli en dröm att bara få vara!

Photo 2013-11-17 14 50 19 (1)

Var på middag inne i Accra med Sveriges Ambassadör Svante Kilander och andra härliga och intressanta människor. Fylld med energi och nya idéer somnade jag med ett leende på läpparna.

Har också åkt med C och 2 av killarna till deras Boarding school s. Det började regna som bara den så vi var tvungna och stanna bilen, gick inte att köra. Efter det så fastande vi i leran i skogen. Det öste ner och vi sjönk bara djupare och djupare ner i leran. Efter en timma av att gjort en matta av löv så kom vi därifrån J Livet i Ghana är underbart

Det är så kul när ni kommenterar, då får jag massa energi

Hoppas ni alla mår bra, hörs snart igen

Kram Emelie

Photo 2014-02-08 18 00 43

Kolla in vår Facebooksida »

Gästblogg : Vilsen obruni

2014-02-12 - 4 Kommentarer

Hej allihopa, jag är det skånska tjejen som precis lämnat tonåren och blivit 20 och som älskar fotboll.
Har nu landat i Ghana och på Great Andoh för 7 dagar sen. Det har varit många intryck på kort tid. Mina första intryck kommer från flygplatsen då jag aldrig trodde dom skulle släppa in mig och efter att ha flugit i 14 timmar så är man inte på humör att behöva handskas med en oflexibel kultur. Väl inne i landet har jag blivit bemött med så mycket kärlek och värme av allt ghanesiskt folk, barn som vuxen.

Min plan under dessa 6 månader på Great Andoh är att hjälpa till att aktivera och utveckla barnen både mentalt och fysiskt, sträva mot en piggare livsstil som gör att dom orkar med mer i längden. (då Emelie tycker dom är några rejäla latmaskar).

Dom tuffaste sakerna att anpassa sig till här i Ghana är värmen och den oförtjänta respekten.
Jag trycker i mig flaska efter flaska med vatten varje dag och dom försvinner ut ur kroppen lika snabbt. Att springa 3 km kan tyckas vara lite men i Ghana är det som en mil och 45 minuters träning på morgonen är som ett Boot camp. Och tack vare tockepigment från min kära fader (älskar dig ändå farsan) så har jag redan blivit utsmyckad med röd hud och värmeutslag.

I Sverige som 20åring har man inte mycket att säga till om, man är hörd och förstådd men det betyder inte alltid att man är respekterad. Första dagen på skolan blev lite av en chock. Plötsligt var jag inte lisa längre utan nu var jag “Madam” eller ”Madam Lisa”. Alla hälsade på mig med stor respekt och lärarna ville genast lära sig från mig när det kanske egentligen borde vara jag som lär från dom. Men nu efter 5 dagar kan jag tycka att respekten jag får av barnen är väldigt fin och jag saknar det i mitt eget samhälle hemma i Sverige. Här lyssnar man och ser upp till dom äldre och man respekterar sina äldre kamrater på ett annat sätt. Dock får jag som ”vit” tjej en respekt som jag kanske inte riktigt gjort mig förtjänt av, men Emelie har berättat att så är läget här och man får finna sig i det hur obekvämt det än känns. Jag kan ta det från dom yngre men från en 50 årig man så klumpar det sig lite i magen.

I över ett år har jag hört talas om Jacques och hur han är som individ och medmänniska. Jag kan berätta att mina förväntningar inte gjorde honom rätt, han är en stor man och redan efter första dagen då jag fick tid att prata med honom en längre stund märkte jag hur en beundran började växa i mig! Sånt intellekt och djup denna man har i världen och sättet han ser på livet får en att granska sig själv. Jag ser verkligen fram emot att få jobba med Jacques och lära från han.

Tjejerna på skolan har nu fått sina första lektioner i fotboll samt lekar, visst var dom lite tveksamma mot mig i början men nu har deras tro på mig växt, det märker jag i deras frågor och skratten vi delar på eftermiddagen. Även dessa tjejer förvånar mig i deras mognad samt självförtroende och jag tror vi kan lära mycket från varandra vilket jag ser fram emot.

Jag måste erkänna att en av mina största funderingar över resan har nog varit maten, hur jag ska få i mig allt jag behöver och om jag skulle gilla deras sätt att laga. Nu säger jag bara INGA PROBLEM, ÄT PÅ!
Allt är så fräscht och färskt, jag har provat allt från deras grytor till bananchips till bakelser och än är jag inte klar!
Innan trodde jag att jag skulle få i mig för lite nu är jag snarare rädd att jag får i mig för mycket.

Min största utmaning på Great Andoh kommer nog bli att handskas med respekten jag får samt att lära mig hur deras kultur fungerar när det gäller hur man visar olika saker så som tacksamhet, respekt, kärlek osv. Några exempel på detta är att redan dag 3 kom jag hem till ett städat rum samt en nybäddad säng och frågade mig själv när jag gjorde detta. Visst hade jag bäddat min säng innan jag gick och vikt mina kläder, men genom att bädda om min säng och vika ihop mina kläder än en gång så berättade Emelie att det är barnens sätt att ge tillbaka. Och hur förvirrad jag blev när alla tjejer gick så fort jag fick mat. Det var deras sätt att visa respekt och där stod jag och trodde att jag gjort ett dåligt intryck och dom lämnade mig. Som tur är så har jag Emelie som förklarar allt som händer och hjälper mig, utan henne hade jag nog varit rätt vilsen.

Jag kommer skriva om min resa , emelie länkar till den.

Ha de de gott

Lisa W

 

 

 

Kolla in vår Facebooksida »