Inlägg från april 2014

Livet är värdefullt, ta hand om varandra!

2014-04-29 - 1 Kommentar

Livet är värdefullt, ta hand om varandra, man vet aldrig som vad händer ”i morgon”

Vi är nog inne i vår allra tuffaste period nu, alla känslor är utanför kroppen..

Lille S har varit dålig de senaste två tre veckorna, problem med ögonen, en form av ögoninfektion. Läkarna säger också att han har astma, han har fått medicin men det kommer och går, även febern går upp och ner.

S pappa jobbar med oss så under påsken åkte han hem med sin pappa.

Han blev sämre men sa inget, jag tror det är för att han ve att de inte har några pengar så därför sa han att allt va okey.. (S är 12år)

Men för ett par dagar sen blev det kritiskt och pappan ringde och bad oss om hjälp. Han var på väg från byn till Accra för S vad okontaktbar.

Vi samlade alla baren och skickade styrka och kärlek genom våra tankar.

Dagen efter vaknar jag av ett samtal man aldrig vill få, S har dött. Någonting hade gått åt helvete fel. Hjärtat brister, går inte att förstå, går inte att andas. Nyss satt han i mitt knä och grät för han hade haft så hemska drömmar de senaste febernätterna.

S är en av de busigaste, livligaste och envisaste barn jag träffat, han är extremt tuff på utsidan och håller ofta låda men på insidan är de en liten kille med mycket känslor och funderingar om livet.

Vi samlar barnen och sätter oss ner, vad säger man? hur förklara man? Jacques gör sitt bästa, baren är helt tysta, ingen förstår, kan inte vara rätt.

Sen händer det som bara kan hända i Ghana..

Min telefon ringer igen och de säger att hans hjärta är igång igen.. En vit läkare hade kommit och lyckats få liv i honom igen. VA?!!?!?! HUR ÄR DET MÖJLIGT ?!

Idag har jag suttit med S pappa på sjukhuset, tårarna bara rinner på hans kinder. Sjukvården är extremt dyr när det är allvarligt läge. Helt galet orättvist! Att man ens ska behöva tänka, fundera och sitta och räkna på vad man har råd med… Tänk er paniken  att veta att om vi inte har några pengar så överlever han kanske inte. Går inte att tänka. Vi har det sååå otroligt bra i Sverige! Tänk på det!

Nu har S har öppnat ett öga. Halva kroppen är paralyserad.

Han har inte pratat alls. De har gjort 3st hjärnoperation. Det har hittat något som trycker på i hjärnan. Efter sista operationen har han nu rört på några fingrar.

Great Andoh står nu för alla hans sjukhuskostnader, det är dyrt men något annat alternativ finns inte.

Livet är så orättvist.

Hjälp oss nu med pepp, tankar och alla övre makter ni har så att vi får se hans vackra ansikte igen, höra hans skratt och vi tom längtar till att han ska reta gallfeber på oss!

S du är en kämpe, snälla kämpa som aldrig förr nu! Du är i våra tankar varje sekund och du har en stor familj att komma tillbaka till.

Jag och vi alla älskar dig!

IMG_3208

Kolla in vår Facebooksida »

Ingen aga!

2014-04-14 - 1 Kommentar

Agan är något som jag stött på i Ghana sedan jag kom hit. Första barnhemmet jag arbetade på när jag åkte hit för flera år sedan använde agan på ett brutalt sätt. Det var oerhört tufft att kämpa mot deras sätt att slå barnen. Varje morgon på samma barnhem ställde barnen upp sig på med varsin pinne som de skulle ha under dagen om de hade anledning att bli slagna. Barnen hade infekterade sår på huvudet och på rumpan av slagen och jag gjorde allt jag kunde för att trösta och be personalen att sluta. Detta resulterade i att jag blev illa behandlad på barnhemmet för att jag motsatte mig deras metoder. Det jag fick höra var att aga var en del av kulturen och de förstod inte mina argument som för oss är så självklara.

Hur svårt ska det vara, tänker jag!? När jag sedan samlar mig vet jag självklart att kultur är starkt och mönster är svåra att bryta. I Ghana är aga något som funnits i deras kultur länge och finns fortfarande. Vi tillåter ingen aga överhuvudtaget på Great Andoh.

En studie som genomförts på uppdrag av FN visar att 80 procent av världens barn utsatts för aga i hemmet. I skolorna världen över är våld en del av barnens vardag. Sverige var första land i världen som förbjöd aga i hemmet 1979.(Källa: Rädda barnen; http://www.raddabarnen.se/barnaga?gclid=CJOMj5Tvyb0CFaL4cgod0FEAWA)

Häromdagen händer det som inte får hända. Jag hörde plötsligt ett skrik och gråt. Sådan gråt som gör att man släpper allt, rusar och hinner tänka tusen tankar på vägen. När jag kom in i klassrummet gråter den här lilla pojken. Jag frågar vad det är, läraren säger att han inte uppför sig och inte lyssnar. Jag böjer mig ner och frågar vad som hänt, han vill inte se mig i ögonen utan bara tittar bort. Jag tar honom i handen och vi går ut och sätter oss på bänken utanför klassrummet. Jag håller om honom, tårarna rinner och han hulkar i min famn. Efter en stund pekar han på sina lår, drar upp shortsen och där är stora märken efter hårda slag med en pinne. Jag blir så arg, förbannad, ledsen, och får andas tio gånger för att bete mig professionellt gentemot läraren. Jag ber henne att komma till kontoret efter lektionen.

Vi var tvungna att be henne gå på dagen, lämna sin tjänst även om jag tycker om henne. Hon har varit fantastisk i sin roll, men vi har nolltolerans mot aga på Great Andoh och detta vet personalen om. Jag vet ändå att det är otroligt svårt för dem att jobba så som vi gör. De är uppvuxna i en kultur där det är en gammal självklar del av uppfostran i skolan och även i hemmet. Aga har funnits hos dem i generationer.. Även barnen har upplevt det här innan de kom till oss och för dem är det också nytt att man inte utsätts för aga, varför de kan ha svårt att hantera respekten gentemot vuxna då de vet att de inte kan utsättas för agan. Våra barn är som alla barn, de utmanar, ifrågasätter och spelar ut personalen dagligen och för personalen att hitta andra sätt att få respekt är otroligt svårt för dem när aga varit en självklarhet. Det är solklart för oss men det är ett stort problem att hantera i praktiken när det är så rotat i kulturen. Vi ger personalen stöd i detta och arbetar ständigt för att de ska hitta andra sätt att få respekt och samtidigt arbeta med våra värderingar. Det är inte lätt, men det är ändå oerhört viktigt för oss att ta ställning när sådant här händer gentemot organisationen men även gentemot barnen att vi inte under några omständigheter tillåter att det inträffar. Sådan här känns tråkigt att behöva skriva om men jag vill försöka förmedla de omständigheter vi arbetar inom och vilka problem vi har i den dagliga verksamheten.

Här en bild på några av mina älskade godingar som jag hoppas kunna ge alla förutsättningar i världen till en trygg framtid.

Photo 2013-04-01 19 28 28

Kram

Emelie

 

 

Kolla in vår Facebooksida »

Månadsbrev april

2014-04-02 - 2 Kommentarer

Nu kan du läsa månadsbrevet för april!

Läs om mitt möte med Kronprinsessan, om vårt möte med polisen och min födelsedag!

Klicka här och läs!

Kram

Emelie

Kolla in vår Facebooksida »