Efter 2 år av jobb och drömmar, står vi nu framför en otrolig resa. Den här gången åt andra hållet. Från Ghana till Sverige Massor av känslor i kroppen, glädje, oro, spänning.  Åker ner på lördag för att en vecka senare åka med killarna hem. Det kommer bli en otrolig resan men också en tuff. Tänker på vilken total kulturkrock det var för mig första gången (och fortfarande!) när jag kom till Ghana….och då hade jag ändå kunnat förbereda mig på ett annat sätt, hade tillgång till kunskap, böcker, filmer, TV, människor som hade varit i Afrika förut…För killarna är det så annorlunda. Det är också därför jag är så glad att det blir av, vill dela också min värld med dom.

Världens mest fantastiska Jaqcues – alla barnens pappa, bror, kompis och framförallt tror jag – förebild! J har själv ett tufft liv bakom sig,  han förvånar mig om och om igen med hur klok han är och hur mycket energi och kärlek han har för barnen

Men det kommer nog bli lite kaos för dom….så mycket som är annorlunda här…tempot, människor, maten och hur vi äter, alla ‘bekvämligheter’ (rinnande vatten från en kran var tex ngt som dom aldrig sett till för rätt så nyligen, att det sen fanns ställen där det kom uppifrån som man skulle ställa sig under (dusch) – hur konstigt som helst!) Och flygresan…det är ju stort för vem som helst som flyger för första gången…jag har inte ens försökt att ge mig på att förklara hur det funkar med flyg…; ) Helt plötsligt kommer det bli ombytta roller, jag som ska försöka förklara varför saker och ting är på det ena eller andra sättet…speciellt frågor kring varför tempot är så högt, alla kör så fort, åker så fort, pratar så fort…dom kommer att bli svåra att svara på…; ) wish me luck!

Innan dom fick visum var det långa processer, bland annat intervjuer med killarna var för sig. Dom fick frågor om dom skulle vilja stanna kvar i Sverige (ett skäl till varför svårt att få visum för att ambassaden bedömer att det är så stor risk för avhopp, att folk stannar kvar i Europa och inte återvänder)…dom frågorna förstod killarna inte ens, stanna kvar i Sverige, varför skulle vi vilja det?? För dom är livet i ghana, barnen, familjen, kulturen…dom älskar det!

Jag menar vem vill lämna den här kärlekshögen )

Hoppas och tror av hela mitt hjärta att de kommer blir en givande resa för Jaques, ledarna och rektorn.

Schemat är fullspäckat! Första veckan ansvarar fantastiska Backegårdsskolan för, det är deras samarbete med Great Andoh som möjliggjort den här resan. Killarna ser fram emot att se hur det funkar i Sverige.Det är också inplanerat Studiebesök på universitetet Pedagogen. Sen ska vi göra olika aktiviteter bla Universum, Paddan, bowling, rundtur i Göteborg på. Jag ska också ta med de till mitt paradis i världen, en liten sommarö. Kanske fiska lite krabbor och bada!( Fuska och bada bastu innan…)

Vill så gärna att Jaques och killarna så få träffa alla er som följer, peppar och är med och stöttar på olika vis. Onsdagen den 9 maj från kl 17  så tänkte vi vara på restaurang Stearin i Linnesstan/nära järntorget. Vore superroligt om ni ville komma förbi och hälsa!;) Håll koll på facebookgruppen – skickar inbjudan där! Om du inte är med i vår grupp där – Great Andoh – vill du vara med och stötta? – så gå gärna med där för nu kommer jag inte ha tillgång till nätet på samma sätt fram till slutet av juni.  Så kommer änvända facebook får korta inlägg vad vi gör i Ghana och ska försöka hitta hyfsat internet så att kan ladda upp bilder också.

Ska bli härliga att komma ner till barnen en kortis, hoppas att vi kan åka på badutflykt på söndag om regnet håller sig borta.

Så här kommer de antaligen se ut på söndag om de bli strandutflykt.Trummor,dans, sång på högsta nivå!

Planen är som jag sagt tidigare att första fasen ska vara klar i september så vi kan flytta in. Tyvärr måste vi flytta ut från där vi är idag redan i juni…så vi letar för fullt efter något ställe att hyra, har barit lite svårt men vi kämpar på, håll tummarna för oss!

Vi jobbar också hårt här hemma för att bla kunna skicka ner en container i slutet av agusti början av sept för att inreda vårt nya hem och skola. Har fått fina skolbänkar från en skola som ska läggas ner i Göteborg, helt super. Har ni några kontakter på shipping företag som kan hjälpa oss ?

Vi letar också efter ett ganska centralt lager i Göteborg som vi kan ha som uppsamlingsplats. Har ni nåt eller vet någon så snälla hör av er !

Hoppas ni alla mår bra och att vi ses den 9/5 på resturang Stearin (vid järntorget)

stor kram emelie!

Det har gått ett år sedan vi fick veta att vi var de lyckliga två som skulle få åka till Ghana och Great Andoh. Som vi har längtat och sett fram emot detta. Nu möts vi äntligen på flygplatsen, spända och förväntansfulla inför vad vi kommer att få uppleva.

Efter sju timmars flygning landar vi i Ghanas huvudstad Accra, i 35-gradig värme, och möts av en strålande Emelie Kanter. Resan till Kasoa, och Blue Lodge där vi ska bo de första tre nätterna, sker i buss och vi märker snabbt att detta är en helt annan kultur än vi är vana vid. Bland annat kommer människor fram till bussen och försöker sälja saker genom fönstret. Allt bärs på huvudet och det är lika många människor som bilar på vägarna!

Tisdag 6 mars

Det är Ghanas självständighetsdag och barnen på Great Andoh International School ska för första gången vara med och marschera i den traditionsenliga paraden. Dagen är dessutom extra speciell eftersom vi ska få vara med om vårt första möte med barnen!

På vägen in till paraden får vi en fördjupad bild av hur det ser ut i staden. Gatorna har ingen asfalt och vi slås av vilken fattigdom och enkla levnadsförhållanden som råder. Trots att Emelie har förklarat att vi är de enda ljushyade människorna i Kasoa blir ögonblicket när vi för första gången ska ge oss ut i myllret av människor väldigt starkt. Folk kommer fram och tar på oss men alla är väldigt vänliga och vi blir bemötta med stor respekt. Vi leds till ett tält där vi ska få sitta i skuggan men då vi inte riktigt förstår vad som sägs råkar vi först sätta oss på hövdingens plats och ett visst tumult uppstår innan vi inser vad som hänt och flyttar på oss.

Barnen från Great Andoh International School är oerhört stolta över att göra sin marsch och det syns tydligt vilken stor händelse det är för dem att få vara en del av detta. De speciella trummorna som ska användas i paraden har införskaffats och det märks verkligen på alla vilken enorm upplevelse det är.

Efter paraden är det dags att åka till skolan.  Ett stort antal barn åker med i vår buss och det är verkligen inte som en bussresa hemma! Alla sjunger och klappar och underhåller oss hela vägen. Så ser vi för första gången Greath Andoh International School och det som nu sker är det starkaste på hela resan. Porten går upp och barnen bara rusar emot oss och kramar oss och vill inte släppa taget. Den oerhörda tillgivenheten är så stark och rörande att det är svårt att hålla tårarna tillbaka. De har dessutom förberett en välkomstuppvisning med marsch, dans och trummor. Vilket mottagande vi får! Glädjen i deras ögon och deras sätt att vara mot varandra gör starkt intryck. Det är ingen som bråkar eller gnäller och det är så fint att se hur de stora barnen tar hand om de yngre.

Till lunch får vi en kryddig pasta- och grönsaksrätt som vi äter med god aptit. Därefter får vi en visning av skolan och slås av de oerhört primitiva förhållandena. I de fyra sovrummen som finns sover 80 barn och 8 vuxna. Rummen är inte stora och innehåller endast ett fåtal sängar. Många sover på golvet, tätt intill varandra för att få trygghet och närhet. Köket visar sig ligga utomhus och består av baljor och en öppen eld. Emelies pappa, Leon, har dock sett till att en gasspis byggts under tak så att de ska slippa laga mat sittande på huk.

Onsdag 7 mars

Det är dags för ceremonin då de första spadtagen ska tas för den nya skolan. Alla barnen är på plats, fina i sina skoluniformer. Det är första gången de besöker det nya, tryggare skolområdet. Själva skolhuset är utmarkerat och vi får ett intryck av storleken. Boningshuset för barnen ligger i nästa etapp och kommer att börja byggas så fort det finns pengar till det.

Det blir en högtidlig ceremoni med många betydelsefulla personer på plats. Emelie har beställt 6 spadar och bett att få en av dem målad i rosa till sin huvudsponsors ära, men festligt nog visar det sig istället finnas fem rosa spadar och en grå. Ceremonin består av olika tal, bland annat ett mycket uppskattat sådant av Carl Henric Wallblom, blandat med uppträdanden från barnen. Det är en rörande stund när vi tar våra spadtag och vi är båda så tacksamma över att få vara med om detta ögonblick. Det kommer att underlätta så mycket för barnen och lärarna när den nya skolan står färdig.

Efter ceremonin tar vi med de äldsta barnen till stranden för att fira. Vi leker och badar, dansar och sjunger och har en riktigt härlig eftermiddag. Barnen blir väldigt glada åt badleksakerna vi tagit med och det är fantastiskt att se hur de delar med sig och leker tillsammans. Eftersom de inte kan simma får de vara försiktiga i de stora vågorna men lyckan över att få vara på stranden – som verkligen är en riktig paradisstrand – går inte att ta miste på. Under bussresan tillbaka får vi möjlighet att prata med några av barnen och ta del av deras tankar och drömmar, vilket är mycket gripande.

Torsdag 8 mars

Den här dagen ska vi få vara med och se hur undervisningen går till. Barnen har gått upp redan klockan fyra på morgonen för att hinna tvätta sig, äta frukost, städa, be och ha en tyst stund innan skolan börjar.

Skolan har 9 klasser och barnen är indelade efter kunskapsnivå istället för ålder.  Klassrummen är väldigt enkla med en tavla att skriva på och bänkar till barnen. Läromedel finns det lite av och naturligtvis finns inga datorer. Lärarens roll blir verkligen viktig när det finns så lite material att använda. Vi slås av hur glada barnen är över att gå i skolan och de vill verkligen lära sig. Det är så härligt att se hur alla uppmärksammar att ett barn svarat rätt på en fråga, då säger läraren ”clap for that” och alla barnen klappar gemensamt en speciell ramsa. Vilket bra sätt att uppmuntra och stärka en person! Trots all enkelhet har de en väl fungerande verksamhet där kunskapstörsten och lärarnas engagemang verkligen märks.

Efter undervisningen samlas alla i skolans uppehållsrum och Oscar och Carl Henric Wallblom framför barnens favoritsång We are the world tillsammans med barnen. Vilket ögonblick! När alla barnen klämmer i och sjunger och vi står där med varsitt litet barn på armen överväldigas vi av känslor. Sången kommer för alltid att ha en ny mening för oss. När de sjungit färdigt delar vi ut Mary Kay-påsar till alla barn, med leksaker, gosedjur och godis och vi märker hur rädda alla är om det de fått.

Efter ytterligare lek och kramar är det dags för oss att ta farväl. Vi vill knappt släppa taget om barnen och det är verkligen en känslosam stund. Under resan tillbaka till Accra pratar vi om alla härliga ögonblick vi haft och försöker smälta allt vi fått uppleva.  På hotellet blir kontrasterna nästan svåra att hantera, all denna lyx i förhållande till de primitiva förhållandena i Kasoa.

Fredag den 9 mars

På schemat denna dag står sightseeing i Accra och på kvällen har vi avskedsmiddag med några av skolans lärare och familjen Kanter. Vilka underbara människor vi har lärt känna under dessa dagar!

Lördag den 10 mars

Vi får en skön dag vid poolen innan det är dags att packa väskorna och åka hem. Vi är så innerligt tacksamma över allt vi fått uppleva och alla fina människor vi fått möta och ivriga att få stödja Emelie Kanter i det enorma arbete hon gör för att ge dessa barn kärlek, drömmar och hopp om en ljus framtiden

Håller mitt löfte om att uppdatera er mera:))

Varit ett litet tag sen sen jag uppdaterade om det viktigaste;  BARNEN. De mår bra växer så det knakar! Några har varit lite sjuka den senaste veckan.  Inget farligt bara lite förskylda och hosta.

Vi har fått en ny, ung fräsch  fotbollstränare som tagit i våra träningar. Dom tränar både teknik, bollkänsla och uthållighet. Barnen är otroligt taggade !

Allt flyter på bra i skolan. Dom har börjat förbereda sig för för deras exams i slutet av april. Alltid lite nervöst , både för barn och lärare.  Vi får hoppas att det går lika bra i år som förra året.

Vi har ledigt nästa vecka och då kommer barnen ta det väldigt lungt tror jag. Påsken kommer även i Ghana Det blir nog mycket fotboll och annan lek.

Pratade precis med Jacques och han hade varit ute på marken och kollat hur det går med bygget . De har börjat lägga en cement platta  för muren. En lite bild kommer inom kort. Det har varit en bra och givande vecka med bra möten och massa inspiration.  I morgon är jag på´t igen med ännu fler nya möten.

Hoppas ni mår kanoners

GLAD PÅSK

Kram

Jag är för usel på att skriva här! Det är tusen och en saker både här hemma och i Ghana
och jag får inte riktigt ro…tror också att jag har för höga ambitioner…vill så mycket när
jag sen väl skriver…istället blir det inget eller alldeles för sällan…; ( Och det måste det bli
ändring på – för jag saknar alla ER! Blir alltid så glad och peppad av kommentarer och
tankar. Så nu är det nya tag – lite kortare, lite oftare.
Använder också Great Andohs facebooksida lite mer ’ Vill du vara med och stötta – Great
Andoh’. Följs oss gärna där! Där finns massor av bilder också.

Som vanligt är det massor som har hänt. Kom hem från Ghana för en vecka sedan. Det
var en mycket speciell resa för oss. Vi tog vårt första officiella spadtag för vår nya skola
och hem. Heeelt klart en milstolpe i Great Andoh historia. Vi hade en ceremoni ute på
marken, det var första gången barnen var där ute och det vart stort. ÄNTLIGEN ska vi
känna TRYGGHET.

Barnen hade förberett en sån otroligt fin ceremoni med dans, dikter och sång.

Med oss att fira den här stora dagen var Carl-Henric, Oscar, Pernilla och Elisabeth från
Lesley Cosmetics/Mary Kay som ju är en av våra största sponsorer. Kändes speciellt
att dom var med. Lite nervöst också, vad skulle dom tycka? Det är så mycket som är
så annorlunda från hur vi är vana att saker och ting fungerar….så alltid lite pirrigt i
magen när någon ska komma ner. Men oro helt i onödan! Via hade så superfina dagar
tillsammans med många bra samtal och så härliga möten med barnen..

Elisabeth, Pernilla, Pappa Leon , Kristian, Carl-Henric och Oscar på marknaden i Kasoa
Om vi har tur så dyker de kanske upp lite tankar från deras resa snart

Bygget är igång, det går sakta men säkert. Förhoppningsvis är ett boendehus och skolan
hyfsat klart redan till i september (vi behöver hålla alla tummar för detta, ok?!) eftersom vi
måste lämna där vi hyr idag då. Från myndigheterna är det krav på att flickorna och
pojkarna ska bo i var sitt hus, lite osäkert på hur vi löser detta men att hitta kreativa
lösningar är lite av vår specialite; ) Det är så här långt som pengarna räcker just nu, så
vi får ta lite i taget…men för att tala klarspråk så är vi i stort behov av finansiering för
bygget…alla tips och kontakter och stöd betyder massor!

Marken, nu har de grävt ut för Septitanken )

Vi har också jobbat stenhårt med att få ordning på alla papper för Jacques, Frank, Isaak
och Frederick så de kan komma och hälsa på Backegårdsskolan och oss här i Sverige.

För mig är det en väldigt viktigt resa på många sätt men vad som ska bli riktigt härliga är
att skämma bort killarna ordentligt. Det jobbar 365 dagar om året 24 timmar om dygnet.
De får aldrig bara ”vara”. Plus att det som är så knäppt, att i Ghana så ses inte deras jobb
som något ’riktigt jobb’ som något bra, snarare tvärtom. Jag vill att de ska få känna vad
jag känner varje dag, vilka inspriationskällor de är och förstå att de är många människor
här hemma som tycker deras jobb är superviktigt!

Sen ska de bli skönt att de får se ”min värld” att vi kan dela samma referensram. Tror att
de kommer underlätta vårt samarbete och öka förståelsen oss emellan.

Nu kommer påsken upp snart. För mig och min familj blir den väldigt speciell i år. VI har
stor sorg i familjen, min allra finaste moster som funnits med mig så nära hela livet har
hastigt gått bort. Livet blir aldrig mer detsamma. Samtidigt så fortsätter allt som vanligt.

Det är så svårt att förstå. Så lite vet man om livet. Det gäller bara att vara rädd om det
och om varandra! Det var min mosters livsfilosofi – att stötta och skratta och finnas nära
för dom som behöver! Här eller där. Mitt i all sorg ger det mig lite kraft att orka vidare.

Var rädda om varandra!

Har ni tankar, idéer eller vill vara med och stötta bygget? Hör av er!

emeliekanter@gmail.com

Klicka på länken så öppnas det:

Nyårsbrev 2012 Emelie Great Andoh

Sköt om er, hörs snart!

stor kram emelie

Ingen vet att jag ska komma ner… Jag har sagt till Jacques att han ska hämta en väldigt viktigt sponsor som heter Helena. Han var inte superpositiv direkt till att någon skall komma precis innan jul. ’Jag vill vara hos barnen och göra lite extra
julfint nu när julen snart är här’ svarade han.
Men jag hoppas att han kommer bli glad när han ser mig…. och sen allt jag har med mig från er till barnen och lärarna. Som jag skrev tidigare har vi pratat så mycket om hur vi kan göra julen speciell för barnen. Som jag skrev så är det en jobbig tid för många då dom överallt blir påminda om att dom inte har någon familj utanför. Men nu får vi en jul tillsammans med barnen bortom allt vi kunnat fantisera om… Med julpynt, julmusik, istappar, massa dans, JULKLAPPAR, tomte mm…och vi skall laga alla barnens favoriter till vårt ’julbord’.

Det har varit en hektisk tid som alltid innan jag skall resa ner. Men jag är så tacksam och glad för att så många vill vara med och göra livet tryggare i Ghana för våra knoddar.

Väskorna är packade till bristningsgränsen så silvertejpen fick åka fram för att tejpa ihop allt. Det skall  bli så härligt att vara med under julen. Jag  längtar som bara den till barnen får öppna alla era julklappar som ni skickat med. Det såå fina och roliga saker, längtar själv till att få leka med dem…

På schemat står lek, mys och häng något som jag ser framemot.

Jag har med mig mycket roliga saker ner så jag tänker att den 23/24 bli pysseldag då vi pyntar vårt hem, och på kvällen lyssnar vi på lite julmusik och kollar på Nalle Phus jul kanske.

Något annat som jag  är såååå glad för att min vän Josephine kommer ner igen.  Det blir 3 gången för henne. Längtan är stooor efter henne och  barnen frågar hela tiden om ”Madame Jospehine” .  J  tog 3 månaders studieuppehåll förra året för att kunna hjälpa till hos oss nere på Great Andoh .

Hon undervisade, och barnen älskade hennes lektioner.  J hjälpte oss också mycket med att dokumentera barnens utveckling och vårt arbete där nere. Det är hennes uppdrag även den här gången så att ni kan få se hur vi firade jul och hur barnen upplevde den.

Tänk er när Jossan kommer in på gården klädd som tomte… Undra hur barnen kommer reagera?? Sen är masken åker av ahhh det kommer bli total lycka för barnen!!!

Jag har som sagt med mig massor av fina saker ner. Men något som att jag hoppas kunna köpa där nere är fler myggnät, handdukar, lakan och några nya madrasser mm. Det är roligare att kunna köpa på plats och stödja det lokala. Barnen tycker också det är roligt att vara med och handla saker till sitt hem.

Ett extra tack till Holebroke Sweden för de otroligt fina tröjor som barnen kommer bära med stolthet.

Hoppas ni alla får en riktigt härlig jul och nyår

Jag har inte varit med någon jul ännu men Jacques och lärarna jobbar alltid extra för att göra det speciellt, vi vill fira och skapa traditioner för barnen. Det är viktigt för gemenskapen också. Vårt mål är ju att även om barnen är föräldralösa så ska dom aldrig känna sig familjelösa!

Förra julen så fokuserade vi mycket på maten (ja, pappa leons jular har satt sina spår i mina jultraditioner…) . Det var alla favoriträtter på samma gång! Friterad kyckling, ris och färsk frukt. Full fest! Även i år står måltiden i fokus för barnen. Dom tycker det är sååå mysigt när vi alla sitter ner och äter en fin middag tillsamman. Överhuvudtaget så försöker vi så att maten ska bli något att verkligen samlas runt och inte bara något nödvändigt som dom skall ha i sig för att må bra… Sen måste erkännas att det är något kaosartat att ha en fin middag med 72 barn… ; )

I år tänkte jag också gå all in på julpyntet! Förra året hade jag med en  adventsljusstake och alla tyckte det var såååå mysigt när den lös på kvällen att dom inte ville somna… Så i morgon skall jag åka ut till Ikea och inhandla lite julpynt och ljusslingor. Ni kan ju förstå att det är spännande i tullen varje gång jag kommer in i landet…. Tänkte också ta med lite skivor med julmusik ned – några tips?? Gärna något som är juligt OCH går att dansa till ; )

Ingen riktig jul utan tomte – och säcken ska vara full! Vill ni vara med och stötta med julklappar?  Det hade betytt massor! Många har frågat vad barnen önskar sig – mitt svar är, tänk på barn i er egen omgivning – i leken är barnen väldigt lika! Pruttkuddarna gjorde som sagt STOR succé sist! Har också lite andra tips här.

För att göra det lite enklare så önskar vi leksaker till barnen.

Antingen till en;                       Kille 2-7 år     eller     8-14 år

Tjej  2-7 år     eller      8-14 år

Nu vet jag att syrster E (och kanske ngn annan också…) undrar om vi  verkligen är så traditionella att vi tänker ’tjej’ och ’kill’ leksaker…svaret är nja, kanske inte….men lite skillnad är det ändå och tillsist brukar leksakerna ändå byta ägare ; )

OM du vill ge en present. Lägg leksaken i en liten genomskinlig (för tullens skull), plastpåse med ett band runt. Skriv på t ex en julklappsetikett:  Kille 2-7 år eller vad ni nu valt att ge. Och gärna ett litet meddelande!!! Så lägger vi ner allt i vår Tomtesäck och delar ut till barnen på Julafton!

Adress : Kungsladugårdsgatan 15 41469 Göteborg

Det behöver inte vara några stora saker. Här kommer några förslag; pruttkudde, pärlor och pärlplatta, lego, bilar, hårband och hårspännen, små figurer/gubbar, ’gör ditt eget’ armband, tvål, ramar, pyssel, pussel, böcker med bilder på tex djur

Förra året fick barnen visa sin legitimation för att få sin julklapp. Svårt att veta vad som var störst för dom, att få visa leg eller att få en julklapp?

Förslag på annat vi behöver och tacksamt tar emot; Filmer, engelska böcker, Nintendospel, innebandyklubbor, vollybollnät + boll, pingisnät, badringar eller puffar till dom mindre barnen, strandleksaker….

Jag hoppas också kunna köpa en del julklappar på plats. På önskelistan står lakan till varje barn, skolväskor, myggnät och madrasser. Det är otroligt viktigt att stötta det lokala. Min princip är egentligen att köpa så mycket som möjligt på plats – för att bidra till det lokala samhället. Samtidigt, i praktiken, så finns inte riktigt allt, vissa saker är dyrare där än här – och jag tycker om känslan av att någon, du, har valt någonting att ge bort – det blir ett extra värde med presenten.

Ja nu är det en spännande tid för oss på Great Andoh. Vi har vår mark och byggplanerna är i full gång. Johan på B R A Bygg  planerar för fullt och jag har en lista på saker jag skall kolla upp för honom nästa gång jag är på plats (hoppas snart få bekärftat att det blir innan jul). Behöver ha många möten med advokaten, Lantmäteriet och andra myndigheter som berörs av att vi vill bygga i deras land.

På min önskelista till tomten står ökad trygghet och kraft att kämpa vidare för att finansiera vår dröm om ett eget hem för barnen och en skola. Vill ni julkappsstötta till bygget så skulle det vara väldigt fin present. Ett företag där en vän till mig arbetar - WPD (dom håller på med vindkraft, heja heja!) -stöttar oss som en present till alla anställda – så fint!

Vi hörs snart igen, stor kram

Den här bilden är så rolig – kunde inte sluta skratta när hittade den! Den är från när vi höll på att bygga första skolan (därför cementsäckarna). man ser inte det på bilden, men det är kväll och kolsvart ute. Plötsligt upptäckte jag att lilla B hade somnat…på cementsäckarna! Vi hade nog kört lite hårt med dom…dom tyckte ju det var så roligt att vara med och röja och hjälpa till…