…hur kan man stötta?
Såå glad för allt engagemang, tankar och hälsningar på mail, telefon, facebook efter artikeln i Aftonbladet och utnämningen till ‘Svensk hjälte’. Blir helt varm!
Många frågar hur man kan vara med och stötta? Har kanske inte varit så bra på det, på att vara tydlig med hur man kan hjälpa, även om vi är helt beroende av alla er som är med och stöttar ekonomiskt så känns det alltid lite konstigt ändå att skriva det…Men nu finns det en flik här på hemsidan som visar hur man kan stötta.
Stötta kan man göra på två sätt:
1. Till den dagliga driften.
Mat, vatten, hälsovård, löner, böcker mm. Det gör du bäst genom att bli månadsgivare. Månadsgivare = förutsägbarhet=trygghet. Vi kan koncentrera oss ännu mer på barnen och mindre på att oroa oss för att få allt att gå ihop…Sök på Great Andoh på din bank, eller klicka här
Vågar jag sätta som mål att få 500 som stöttar varje månad…? Vill du vara med och hjälpa till…?
2. Till bygget av ett nytt hem för barnen och en skola.
Vi håller på och förverkligar vår dröm om ett eget hem och en skola. Ingen mer oro över att bli vräkta eller bortkörda mitt i natten. Marken är köpt. Nu ska vi finansiera bygget. Vill du vara med och finansiera så hör av dig direkt till mig: emeliekanter@gmail.com eller sätt in valfri summa på bankgiro 396-0929. Alla bidrag, stora som små, är mycket välkomna!
tack!!
Vet ni, när jag åkte ner sist så hade jag som vanligt fått massor av kläder från Rebel. Flera vinterjackor som jag egentligen undrade om skulle använda. Men tänkte – alltid kommer de till nytta på något vis (som huvudkudde..?). Men så fel jag hade, vinterjackorna blev hårdvaluta…! Det är kallperiod i Ghana nu (dvs ‘bara’ 25 grader varmt….). Flera dagar var det oväder. Jag bara älskar det! Men barnen vill bara vara inne hela tiden. Och gjorde scheman för vem som skulle få ha jackorna på sig…; ) Barnen brukar ju alltid säga att de vill åka till Sverige men nu sa de ‘madam Emelie, if this is Sweden, NOOO! we dont want to go there…!!!
massa kramar till er!
Lite uppdatering efter min resa :)
Sitter nu på Kotoka Airport i Ghana och funderar lite.
Det är helt galet för mig att jag fungerar i två så helt skilda verkligheter. Och att det bara är 6 timmar emellan dom. Som att åka bil från Göteborg till Stockholm…
Jag är väldigt glad att jag får uppleva båda, jag skulle aldrig vilja vara utan mitt härligt intressanta varma Ghana. Men också skönt att ha Sverige där jag kan få perspektiv, hämta energi och skapa möjligheter för min stora familj i Ghana.
Jag har varit här i 2 veckor och tiden har gått så fort. Vi har hängt, spelat spel, lekt, spelat mycket pingis och basket och haft kul.
Det börjar bli svårare med våra lite äldre barn. Dom är stora nu, och dom behöver stimuleras och aktiveras på andra sätt vilket är svårt för oss när det är så litet där vi bor. Vi måste ha stenkoll nu så att vi inte tappar dom, och dom gör något rebelliskt som dom senare ångrar. Dom behöver mycket bekräftelse och vi känner att deras behov av oss vuxna förändras. Vi pratar och funderar mycket på hur vi skall kunna ge dom deras utrymme och behov av egentid i våra trånga lokaler. Dom måste få känna att dom börjar bli stora med allt vad det innebär.
Det är alltid lika härligt att vara med de yngsta för man kan se från dag till dag hur de växer och fyller på med kunskap. Det är så enkelt på något vis och dom växer med den bekräftelse och kärlek dom får. Daddy & Nanna Boache har blivit heeelt grymma på engelska nu och slänger sig med coola uttryck som dom snappar upp från musiken och filmerna vi tittar på.
Men allt är inte enkelt. Vår kokerskas lilla tjej börjar stooorgråta varje gång hon ser mig, hon är livrädd för det stora vita monstret :=) Så där får jag jobba febrilt för att få hennes förtroende.
Vi har också haft väldigt stooora problem med vår hyresvärd som (igen!)ville slänga ut oss med två dagars framförhållning. Hans bror skulle komma hem och det passade tydligen honom att bo i huset…
Utmaningarna är många och även den här gången löste det sig, i alla fall i dagsläget.
Vi har också varit på stranden, haft seriösa snack med barnen om livet, dansat, svettats, haft översvämningar, kaddett och dansuppvisningar.
Vi har en kille som kommer och lär barnen kaddetträning. (Typ mini lumpen.) Barnen tränar lite, lär sig marschera, spela trumpet och lite diciplin. Dom ääälskar det och vill gärna att man ska kolla hela tiden när det går på olika sätt 
) Jätte kul!
Det senaste dagarna har det regnat, blåst och blixtrat som aldrig förr. Jag älskar det men barnen fryser som bara den, ingen el och stora översvämingar är ett faktum. Vi hoppas kunna köpa lakan som dom kan lägga över sig på natten. Jaqcues höll på som bäst med att kolla priser när jag åkte till flygplatsen.
Hade som vanligt med mig kläder och lite annat, men vinnaren den här gången blev “pruttkudden” . OJOJOJ. Helt galet vad mycket skratt den lilla kudden har gett oss. Det behövs inte mycket för att barnen skall skratta och det finns inget stopp på hur många gånger något kan vara roligt…
Nu funderbar jag på hur vi kan göra julen mysig och härlig för barnen. Några tips ?
Längtan efter vår dröm blir bara starkare och starkare. Vi vill känna att vi kan stå på vår mark, bo i vårt hus, gå till vår skola och känna att NU är barnen trygga. Ingen kan komma och ta det ifrån barnen, ingen kan skrämma dom med att dom skall bli hemlösa igen.
Vi drömmer och jobbar vidare för att nå detta mål för barnen; dom skall ha en trygg tillvaro där dom kan växa upp och bli egna starka individer som bestämmer över sin egen framtid.
Vill ni hjälpa oss att nå dit lite snabbare så klicka på länken ‘hur kan jag hjälpa till’.
Vi uppskattar verkligen era bidrag. Allra helst som månadsgivare så att vi kan säkra framtiden och bygga trygghet i längden. Men också era peppande kommentarer, härliga inlägg och meddelanden, donationer i form av kläder och pruttkuddar ) är uppskattat av barnen, lärarna och oss.
Min Hjälte
Idag har jag tack vare min fina farbror som lämnade oss inatt blivit svensk hjälte (läs Aftonbladet). Otroligt fint att det kom idag. All min kärlek till dig Benni – du är min hjälte
…snart kärlek kramar och redan kaos!
…på väg till ghana! Sitter och väntar på att gå på planet i London. My god vilket kaosigt sista dygn…kl tolv inatt kom jag på att jag måste glömt dataväskan på pastahaket runt hörnet hemma i göteborg…P.A.N.I.K. Och stängt var det såklart. Sprang storgråtandes in till andra stammishaket, som började ringa runt till ägarna som dom känner…pärlor!…och då, på gatan, dyker ägaren till restaurangen upp…och – datorn låg under ett bord…LYCKA! Men den var kort, knappt att jag kan med att berätta…men vet ni…när jag precis satt mig på planet på landvetter (efter det obligatoriska bråket om alla väskor och övervikt – även om jag ansökt och betalt innan! – blir lite matt…)…då kommer jag på…shit, dataväskan…!?!
Yes, den var inte med…fick övertala mig av planet för att springa och leta…(bara möjligt i göteborg va? och visst, alla förhandlingar med hövdingar, myndigheter och kaxiga barn har gjort mig rätt bra på det där…; ) Och ja – den stod så fint och väntade på mig på toaletten (oxå bara möjligt i göteborg va?)
oj vad jag längtan kommer över mig här på flygplatsen nu, har varit så mycket de sista veckorna så har inte riktigt släppt efter för känslorna…längtan, nervositeten….Mycket jobb och mycket roliga möten med spännande engagerade människor sista veckorna! Några spännande efter MIG (bla häftigt företag med produkt som kan rena vatten, så mycket spännande och viktiga produkter det finns – varför är det så svårt att få information om dessa möjligheter?) Har också fått nya ritningar från arkitekten som hjälper oss – Björn Sahlqvist . Ska bli så kul att visa! De tidigare ritningarna har vi lagt upp på hemsidan nu. Har oxå fått två nya hjältar som sista veckan lagt sin energi och kraft och kreativitet (och nattsömn ; )) för att stötta oss – ska berätta om det lite mer senare. Men kan bara säga att så coolt det är, det här hur engagemang liksom smittar på något vis, och drivkrafterna i oss alla – hur människor som inte ens träffat mina coolaste finaste barnkompisar bara ger av sig själva. Det är stort.
Väskorna är som sagt knökfulla! Kläder, musik, leksaker (tack bla Isabel och www.hotyogagbg.se för insamling!). Med i väskan har jag också ökad trygghet…fått otroligt fint stort stöd från två nya större sponsorer (Niclas och Rebecca Gunnarsson Eriksson). Trycket lättat lite till. Jag hoppas hoppas och arbetar hårt hårt för att vi ska kunna förverkliga barnens dröm om ett eget hem, en trygghet – och skolan – det som förändrar och gör skillnaden för livet. Tänker att det här ska vi fixa nu!
Och schemat…det är fullbokat…pappa leon har gett mig en låååång möteslista…byggare, advokater, säljaren, myndigheter…och sen har jag lovat ByggJohan på B.R.A Bygg att filma marken…tydligen inte helt nöjd med hur dokumenterat sist, kan jag inte förstå…, )
och allt det där ska jag göra såklart…men mest av allt ska jag bara leka och prata och kramas och tanka massor av närhet! ÅÅÅÅ vad jag längtar!!!
hörs snart, massa kramar emelie
Årets säljare 2010, grymt stolt!
Heej hallå Tja Tjeena
Igår blev jag utsedd till Årets säljare av MiG ( Marknadsföreningen i Göteborg)
Heelt grymt stolt, känner mig hedrad av att få en såndant fint pris.
Här kommer motiveringen )
Stor glädje Kram
Små Knoddarna får äntligen åka på
Äntligen har våra små knoddar fått åka på äventyr. Det är alltid med bristade hjärta som vi lämnar de yngre när vi åker på utflykter och åker och badar. Men idag så åkta den till en stooor lekplats . Träffade massor av andra barn och vad jag förstår så hade de en heeelt underbar dag. Jacques sa att barnen somnades stående
Kram
Vilken kväll – TACK!!
Hej Allihopa
I fredagskväll fick jag åter äran att gästspela på Lesley Cosmetics/Mary Kays årliga awardsnight – över 2500 drivna coola entreprenörer i ett rosa skandinavium…och så lilla jag på scen ; ) Som vanligt så var jag sååå nervös, nerverna var på utsidan och man ville inte bråka mig då kan jag säga
Det var en härlig kväll med mycket energi och värme. Det är fint på något vis, att få vara med i den gemenskapen.
Extra kul är det att två kvinnor ska komma ned till oss och barnen! Elisabeth och Pernilla, dom har ‘vunnit’ en intern tävling…och priset: massor av bus och kärlek och kanske ett värmeslag eller två ; ) Pernilla och Elisabeth ska komma ner till ‘första spadtaget’, så nu håller vi tummarna för att arbetet med byggbolagen ska gå framåt…och att det ska finnas många som vill vara med och stötta ekonomiskt.
Jag vill bara säga stoooort tack till fina familjen Wallblom och alla Mary Kay konsulenter som tar sig tid och ger otroligt mycket uppmuntran och stöd. Det betyder allt för mig.
När jag trodde att allt var över då kommer artisterna som uppträdde ut med t-shirts där de står MARY KAY FOR GHANA
Vilken överraskning! Alla coola härliga konsulenterna stod upp och jag fick gåshud!
Tack igen
Stor Kram Emelie
Ett brev från mig till er :)
Göteborg augusti 2011
Till alla som på olika vis är med och stöttar mig med arbetet på Great Andoh
Ett beslut för livet!
Nu har vi äntligen, efter två års letande och förhandling!, köpt mark för att bygga vårt eget hem och skola för världens finaste barn! När vi köpte så tog jag ett beslut för livet. Att kämpa för mina finaste barnkompisar så att dom ska kunna få förverkliga alla drömmar och möjligheter dom bär inom sig!
Egentligen tog jag nog beslutet redan första gången jag träffade Jacques och barnen under hösten 2008. Efter att har sett den förfärliga förfärliga situationen på de offentliga barnhem som jag var volontär på, och sen jämfört med den otroligt starka gemenskap, kärlek och lust att jobba med barnen på barnens vis som fanns på Great Andoh fanns det inget alternativ.
Det var fattigt, och usch fy tusan när jag tänker på det, hur sjuka barnen var och oron för att inte ha mat till nästa dag…men känslan var där. Inom mig visste jag nog redan då…det här engagemanget, barnen, det gör mig så glad! Och känns så viktigt! Det är för livet.
Nu har vi kommit långt långt. Ni som följer mig vet ju. Cementgolv, sjukförsäkringar, rent vatten=friskare barn, fotbollskläder, SKOLAN!, sängar (fast barnen ville ju ändå sova helst tre fyra stycken tillsammans…!) hot om vräkning, nya lärare…
Och alla ni som stöttat med kunskap, kontakter och erfarenheter. Och ni som sponsrat, varje månad…eller då och då. Stort, smått. Allt har gjort skillnad. Varje sponsor = mindre oro i magen = mer fokus på barnen och verksamheten. Med stödet från Lesley Cosmetics/Mary Kay, B.R.A BYGG, Lennart Duell, Kojo, Cassels, Maja/Livsanda, Hugo Berntsson, Fam. J, Fam. F, Fam. E. Kungsbacka Soroptimistklubb och Rotary Göteborg- Kronhuset och några andra regelbundna sponsorer i ryggen så vågade vi köpa mark. ÄNTLIGEN. Och drömmen om ett eget hem är nu så nära nära…
Så nu har jag ’bara’ ett mål – att finansiera hela drömmen, hemmet och skolan. Slippa den ständiga oron över att bli vräkta. Att bygga för framtiden, så att vi kan leva upp till myndigheternas krav och inte behöva känna oro för att de ska stänga ner. Så därför är planen att vara hemma i Göteborg största delen av hösten (tills längtan efter skratten blir för stor…då får jag byta verklighet ett litet tag).
Det ska bli skönt att vara hemma lite längre också, att bo in sig i min lägenhet (som jag mest haft uthyrd) och viktigast av allt kanske är att komma nära mina kompisar igen. I sommar har jag haft lite ledigt på första gången på länge, har varit sååå underbart att få bara vara ‘Emelie’ lite, att få träffa mina kompisar, ha kul. Så fin sommar det har varit!
Vad händer till hösten?
Ja, nu kommer en viktig tid. Vad som känns sååå skönt är att B.R.A bygg (och Next Step Group, Jacob!) är med oss i allt det praktiska. Deras kunskap är ovärderlig. Johan som är projektledare, hans pappa har arbetat i olika delar av Afrika, kommer att bidra med massor av erfarenhet. Johan har förhandlat olika offerter från ghanesiska byggbolag för fullt hela våren…och vi har en vinnare Det är ett bra byggföretag och deras engagemang verkar vara genuint.
Stort ansvar
Känner mig nervös. Det är ett stort ansvar vi (jag och mina familj) har tagit på oss. Ibland tänker jag att jag begär för mycket utav dom. Det här var mitt beslut. Men det blev deras verklighet också. Och jag vet att jag aldrig aldrig hade klarat det, inte på det här viset iallafall, inte själv, utan dom.
Vi har ett två-års mål. Om två år så ska hemmet och skolan vara byggt. Vi ska ha en professionell, men fortfarande liten med det personliga engagemanget och ansvaret, organisation på plats både i Sverige och i Ghana. Vi ska ha säkrat samarbetspartners som är med och finansierar och som vill investerar i mina allra finaste barnkompisar. Och som gör det långsiktigt. Det låter väl som en bra plan…?!
Det hade varit en otrolig trygghet. Som det är nu så är det överlevnad varje månad. Det funkar men är lite skakigt och bygger på några få som stöttar med lite större belopp varje månad. Vi måste bredda säkerheten, få igång fler månadsgivare som vill vara med och stötta…Har du tips eller idéer på hur vi kan nå fler som vill vara med och delta – hör av dig!! (nu har vi autogiro, bara att söka på Great Andoh)
Coolaste i Kasoa! I fina nya kläder från Rebel Kids
Besök från Ghana till Sverige
Nu håller vi tummarna att några av lärarna och ledarna, Jacques, Frank, Isaak, och Freddo får visum så dom får komma och hälsa på oss i september/oktober. Det är Backegårdsskolan som samlat in pengar och möjliggör detta. Fantastiskt. Det kommer blir en helt galen resa på alla sätt. Tänk bara känsla av att flyga. En tuff resa men livet är tufft och ser ut på olika sätt. Tror att det kommer öka förståelsen för oss alla.
Vi har lite olika referensramar, minst sagt… Ett löjligt exempel men som visar lite är att när jag var nere sist och vi skulle leta efter bil så blev det lite tjafs…de tittade på riktiga rishögar, och jag sa nej vi kan inget om bilar vi måste hitta en som är nästan ny. Jacques och alla sa: men den är ju helt ny! När jag tänker ny bil så tänker jag slirrans från fabrik, nu fattade jag att ny bil i Ghana betyder bil som är NY i Ghana men kan vara använd i Tyskland i 30 år …ha ha ; ) Ni förstår, samma ord men så olika innebörd. och det rör allt – därför blir det en del missförstånd…men också mycket skratt!
Marken – drömmen om ett riktigt hem, vill bygga för framtiden!
Drömmen vi har (och som vår grymme arkitekt Björn Sahlqvist hjälpt oss att sätta på papper) är inte ‘bara’ ett hem och en skola. Det är mer utav ett litet område. Boendeområde med mindre hus för barnen (då bor dom kanske 25 st i varje hus med en ledare, tänker stärker samhörigheten och tryggheten), en stor skola, ett område för lek och bus, kanske ett område där vi kan odla lite själva…
Skolan är tänkt från dagis till klass nio. Drömmen är att ha möjlighet till datasal, kultur/målar/danas rum/hantverk, biblotek, en liten sjukstuga. Vi ska bygga smart och energisnålt. Målet är också att ha egen brunn. Några tips??
Skolan kommer kunna ha kapacitet för fler barn än dom som bor på Great Andoh. Utbildning är så viktigt – det är möjligheten för utsatta barn att förändra sin livssituation! Det är också en stolthet (minns ni barnens dröm om en skolbuss?). Vi vill kunna ge möjlighet till fler barn som inte har råd med skola men som bor hemma. I framtiden skulle vi också kunna ha betalande barn som har det bra ekonomiskt och därigenom få in lite inkomster.
Sen har vi avsatt en del av marken till fri lek, grönområde, fotboll och dans! Tänk om vi kunde få hit killarna och spela i Gothia Cup, vilket utbyte och livsresa, Det måste vara den häftigaste eventet som vi har i Sverige. Såå mycket ungdomar som samlar och spelar fotboll från hela världen..
Vill dela mitt engagemang med många! Behöver stöd!
Å vad jag önskar och hoppas och vill att det är många som vill vara med och stötta på olika vis! Tänker att det är ett projekt som alla som vill kan delta i, på olika vis. Vet att det är ett arbetsintensivt sätt att arbeta på, med många som är med och stöttar på olika vis istället för bara några få. Det ställer stora krav på mig och dom runt omkring mig att kunna ta om hand tankar och tips – men jag vill att vi ska rigga oss för det. Det är så jag vill jobba. Hög och lågt, från fina hårspännen till fotbollsplanen. Stötta med kunskap, kontakter, pengar, komma ner och arbeta, dela med sig av erfarenheter…Vet från alla mina möten med människor, med barn på skolor här hemma i Sverige att engagemanget ger så många ringar på vattnet…den lilla tjejen från förskolan i Veddinge som frågade om det var långt från Ghana till Astrid Lindgrens värld…dessa små frågor och funderingar…dom gör skillnad!
Det är nog första gången jag säger det så här tydligt. Men nu säger jag det: Jag behöver hjälp!
Vi har så grymma förutsättningar nu, att göra något riktigt riktigt fint – att förändra, på riktigt förändra möjligheten för världens finaste, coolaste barn att förbättra sin framtid!
För det behöver jag kunskap och pengar. Så är det. så
du känner är intresserad så kommer jag gärna och berättar, håller som föredrag.
Jag hoppas att vi hörs!
Stoor kram, tack för att du orkade läsa hela mailet….; )
Emelie (emeliekanter@gmail.com)
ps skickar detta mail till alla som jag någonsin varit i kontakt med, ber om ursäkt om det når dig som inte är intresserad, hör av dig i så fall!
Massa kul med goaste barnen!
Visst var det mycket tid och tankar på markköpet under mitt korta besök i juni…men oj oj oj så mycket mer som vi gjort! Inte så konstigt när dagarna börjar med 10 små fötter som smyger runt i rummet redan kl halv fem…; ) och slutar med samma små händer i, på, under mina sen kväll…
Vi hade en heldag med charader…så sjukt roligt! Och barnen så goa…supernervösa och lite blyga..men efter ett tag så var det som bortblåst…bara skratt! Sen har vi spelat massor av väldigt seriösa fotbollsmatcher mellan tjejer och killar 
), startat ett ”mentor” system, köpt 3 datorer och byggt datorbänkar och annat fix som att springa och tömma avloppet för det är översvämmat.
Man tänker Ghana, Afrika och sol. Eller hur?? Nä nä nä, var nere i tre veckor och såg aldrig solen…☺ Skönt för att då är inte värmen så hög men samtidigt jättejobbigt. Regn och blåst konstant i tre veckor, konsekvenserna blir översvämningar på skolan, takläckor, tak som flyger av för det blåser sååååå kraftigt, barnen blir mer sjuka för att det är så kallt. Myggorna frodas och risken för malaria ökar.
När jag ser den här bilden så blir jag helt varm. Så underbara leenden!! Att en fin klänning (is it for me??) kan göra att man känner sig så speciell. TACK Rebel!
Tacka Gud för att vi byggt ute köket när ovädret kom. Det är så fint och nu slipper Sister Ama och Ekua stå i ösregn ute och laga mat till 80 personer
Ett krav från skolmyndigheten är att lärarna måste ha uniformer på sig. Sjuuukt nöjda med resultatet. De ser så professionella ut. Och helt ärlig känns de som de presterar lite bättre för de känner sig bättre (((( .
En av våra äldre killar Samuel har alltid hållt låg profil men börjar ta mer och mer plats. Kvällen innan jag åkte så hade vi fest med våra nya högtalere. Vi hade lite olika kategorier, kulturdans, hip hop, och crazy dance. OJOJOJ ni skulle sett Sami. Han kommer ut och ser såå ball ut, byxorna högt högt upp, slips, tröja…vet inte vad han hittat allt…!! Så rolig, och alla får en chock. Det är en helt ny Sami vi ser…eller rättare sagt det är nu vi får se den riktigt Sami…….
Sami spexar
Jacques ordnade Games i 2 dagar. Kunde inte vara med lördagen men ojojoj vad kul de hade haft, massor av tävlingar.
Franska är obligatoriskt som ämne i Ghana och vi har en riktigt charmörs som undervisar. Han heter John Paul och bidrar med många skratt och ger väldigt mycket av sig själv till barnen. Han är också utbildad Takwando lärare och det är väldigt populärt!
Som alltid så går tiden så oootroligt fort i Ghana. Nu håller jag tummarna att barnen lär sig datorn och att uppkopplingen ska funka iallafall en liten stund då och då…så att vi kan börja maila, det hade varit häftigt.
massa kram, hörs snart!
emelie
Obeskrivlig känsla
Ok, blunda och känn in känslan…
Du springer ett maratonlopp, du är helt slut, du behöver dricka för att orka slutföra men varje gång du kommer fram till vattenstationen så är vattnet slut, du tänker att nästa gång - då, om jag bara orkar lite till…och sen, som om det vore helt plötsligt – så är du FRAMME, massor att dricka…men framförallt – jag, vi klarade det!!! Kanske löjlig liknelse…men vill att ni ska förstå den sjuuukt sköna glada helt pirriga känslan som jag kände när det äntligen ÄNTLIGEN blev klart och jag skrev under för köp av mark…för vår dröm: ett eget hem till barnen! Och en skola!
En obeskrivlig känsla när man jobbat så hårt, så länge.
Som ni förstår så var det drama tills sekunden innan jag skrev på. Det är något med där här landet och drama Man älskar de ha ha….
Planen var att skriva på kontakten torsdagen. På tisdagen fick jag kontrakten från säljarens advokat med de sista ändringarna (dop var så trötta på oss…vi har säkert hunnit med närmare 15 vändor med ändringar på kontrakten…) Kontrakten i handen, yes nu kör vi! Men som alltid så är det något. Kände (fast motvilligt…) att jag nog skulle kontakta en av hövdingarna som vi förhandlat med och göra en sista dubbelkoll. Träffade honom, och självklart var allt inte OK….
Nya frågor till säljaren, nya ändringar i kontraktet….en del av mig ville bara glömma att jag åkte dit och köra på ändå… men var tvugen att få klart de här frågeställningarna så att vi kunde känna oss 100 procent att vi har gjort allt… Säljaren skulle resa på torsdag eftermiddag så hade bara 2 dagar på oss att få klarhet… Och säljaren hade varit tydlig med att blev det inte av nu så får vi gå vidare (vi har förhanldat i snart ett år….)Visst älskar man tidpress?? Man jobbar bäst då
Vi redde ut allt. Och när jag sitter i bilen på väg till säljarens kontor så var jag så nervös att jag inte visste vad jag skulle ta mig till, 10000 saker i mitt huvud, är det sant, kommer de verkligen funka den här gången… näää emelie nej det kommer det kanske inte men du måste vara stark, det är inte hela världen om det inte går den här gången (heller), det kommer fler chanser.… men kommer jag orka ladda om igen? Vad kommer alla ni, alla mina fantastiska sponsorer tänka, vad kommer Lesley/Mary Kay som trodde på min dröm och gav mig grundplåten, vad kommer dom tänka om det inte går, om vi aldrig får köpt någon mark, tappar jag deras förtroende?, som att jag sviker dom? Pendlade varje milliesekund hur de skulle gå.
Coola Emaneulla, det är henne det handlar om! Min drivkraft. Att hon ska få behålla sin lust att leka, att lära, sin tro på att allt är möjligt. För det krävs inte så mycket egentligen – trygghet och kärlek och att vara frisk och att skratta! Det kan vi väl fixa?
All denna tid och energi…vill jag ju hellre lägga på barnen…men påminner mig hela tiden om att det är för deras skull. Minns den hemska hemska gången när polisen kom och skulle vräka oss från barnhemmet…barnens blickar…alla nätter med oro, mardrömmar, som följde…kan vi stanna här? Emelie, are we safe here? Do we have to leave?
Mötte vår advokat utanför. Han gav mig ett glas kallt vatten och sa, sätt dig ner Emelie, så här nära har vi aldrig varit. Det var då jag kände det, det här kommer gå vägen…!!!!
Familjen satt vi tel och väntade på ett samtal. Var det en glad eller slagen tjej som skulle ringa…. ????
Överlycklig, stolt, tårar, skrattandes, lyriskt överväldigad ringde jag hem!
Är så otroligt stolt över min familj och Jacques att vi har hållt ut, det har varit så många motgångar och att varje gång ta nya tag och och göra om ALLT igen är inte lätt psykiskt. Så det känns verkligen som en stor seger ☺
Marken är vacker, mycket grönare än där vi är idag, tänker lite på italien (men syster E såg inte riktigt likheten…), gröna kullar som man ser på håll…
Och det är ett bra område, det är ett företag som heter blueroselimited.com som bygger för den Ghaneska medelklassen. Husen som håller påatt byggas nu är superfina och det är en härlig känsla i området.
Det ligger ca 15 minuter med bil från där vi är idag, Kasoa. De bygger upp lite av en ny stad. Det kommer att lekplats, klinik, dans, kyrka, marknad och lite av allt möjligt i området. Min magkänsla har från första stund varit att det här är rätt ställe.
Parallellt så har vi arbetet med att ta fram offereter för bygget, och tillsammans med B.R.A bygg (byggföretag i Göteborg) jobbar vi nu för att sätta igång byggprocessen!
Så nu står dryga 5000 kvadratmeter och väntar på att få bli ett hem, en trygghet, en framtid för all mina finaste finaste barnkompisar.
Och nu, för att göra verklighet av drömmen…så behövs ni mer någonsin…
Vi hörs snart igen, stor kram världens lyckligaste emelie
